tisdag 21 september 2010

Per Gahrton sätter pricken över i:et

Valet är över och frågorna kring Sveriges fortsatta politiska styre är nu många. Att SD gick och blev vågmästare var ett resultat som många förutsett. Frågan är om de ens behöver vara det? Som debatten går nu är det upp till Miljöpartiet.

Per Gahrton skriver idag på DN Debatt:
"Om stödet för en grön reform kommer från höger eller vänster kan inte spela någon roll för ett parti som ideologiskt varken tillhör den traditionella vänstern eller den traditionella högern utan står för en ny grön dimension.
Därför måste det vara MP:s huvuduppgift framöver att driva radikal grön politik för att ännu fler väljare skall komma till insikt om den gröna dimensionens nödvändighet. Men den gröna radikaloppositionen skall vara konstruktiv, öppen för samarbete med alla demokratiska partier i enskilda sakfrågor i en riksdag som utan hämmande blockpolitik kan bli mer av det verkliga maktcentrum som grundlagen har avsett."


Eller...? Inledningen av stycket ovan är jag helt med på - MP ska inte ha en orientering till vänster eller höger, miljöfrågorna övergår detta. Vad jag däremot ställer mig frågande till (och som det förra inlägget här i bloggen behandlade) är huruvida just en "radikal" miljöpolitik är det absolut bästa vägvalet.

Låt oss titta på alternativen:

1. MP håller sig till det rödgröna blocket - Bida sin tid
Detta ger en situation där fler väljare riskerar lämna S p.g.a. att de inte håller med MP. Dock kan MP åtnjuta ministerpositioner och en representation i en regering den dagen rödgrönt kommer till makten.

2. MP byter block - Politisk opportunism
Om MP väljer att stödja alliansen och arbeta med dem kan många väljare komma att lämnda MP (då de är vänsterorienterade) men samtidigt, beroende på vilken politik som förs, vinna många nya väljare som sätter miljö framför ideologi.

3. MP ställer sig utanför blocken - Politisk vilde
Likt SD kan MP stå utanför blocken och välja att stödja de förslag som de anser bäst och försöka påverka i den grad de kan. Genom detta kan säkert flera vinster uppnås men samtidigt måste mycket tid och pengar läggas på att tdyligt förmedla MP:s budskap, som riskerar att helt gå förlorat i en hög moraliserande miljöretorik.

I vilket fall som helst så anser jag att MP behöver ta sig själva en rejäl tankeställare innan man går vidare och fråga sig själva;
-Vad vill vi?
- Hur vill vi detta?
- Vad får det kosta?

Som jag nämnde sist - det går utför inom många miljöfrågor och tiden är i vissa fall desperat kort. Har MP, som Sveriges representant för en kraftfull miljöpolitik, råd att inte samarbeta med vem som helst, var som helst, när som helst?


//Henke

onsdag 15 september 2010

I dessa valtider - Mp borde tänka om

Vem kan undgå att märka av att det är val på söndag? Om man gjort det är det i sig lite skrämmande... I våras var jag personligen helt inställd på att lägga min röst på Miljöpartiet då jag inte känner att Alliansen gjort riktigt så bra ifrån sig som de kunde ha gjort. Samtidigt, är en röst på Miljöpartiet en röst för en bättre miljö?

Ibland tycker jag man stöter på lite väl udda grejer som säljs in med någon typ av miljöfokus. Allt ifrån "organiskt odlade sexleksaker" till en kommunal miljöfika med temat "Har klimatet ett kön?". Det enda man kan konstatera är att "miljön" är allt. Det är vår luft, vårt vatten, jorden, djuren, växterna, de kemiska processerna, vinden, regnet, temperaturen m.m. Att därmed ge t.ex. klimatfrågan ett könsepitet är inte bara lite udda, det är rakt av fel.

Det är i ljuset av detta som jag ställer mig frågande till Miljöpartiet. Är det verkligen rätt av ett politiskt parti, som jag för övrigt tror har långt mer väljarstöd än vad valet kommer att visa, att så hårt knyta sig till ett block? Såklart att det inte är det, men det har givetvis sina förklaringar.

Förklaringen är ganska enkel. Engagerade i Miljöpartiet, precis som i de flesta miljöorganisationer, finner vi mycket pålästa och duktiga människor som är drivna av en idealism. Dessvärre är detta en idealism som inte låter sig bevekas. Vi ser det i uttryck som inbrott på Forsmark, "frigivning" av minkar och attacker med färg på personer som de anser förtjänar det.

För inte så länge sedan hörde jag under ett seminarie ordföranden för en stor miljöorganisation säga: "Jag vet inte hur företagen tänker i fall av denna typ, speciellt som jag aldrig jobbat på ett företag själv, men jag tror ändå jag har rätt när jag säger [...]" Och där har vi lite knäckpunkten. Man kräver av andra att bli "bättre" på det de gör utan att ens veta på vilka grundvalar besuten fattar sig.

På samma sätt fungerar Miljöpartiet lite. De utgörs till en stor del av idealister och "miljöfundamentalister" som, om man ska vara lite elak, är mindre intresserade av att kunna nå pragmatiska och långsiktiga förbättringar än vad de är att hålla kvar vid sina ideal och inte nöja sig förrän deras linje följs till 100%.

I ljuset av detta är det både förståeligt och konstigt att Mp väljer block som att de inte gör det. Personligen hade jag gärna sett ett sakparti som stod för att nå förbättringar för en hållbar utveckling. Sedan är det skit samma vilken "färg" det är som lägger fram förslaget, så länge det leder till en förbättring.

Ofta får man höra att "vi har inte tid att strunta i klimatet" eller andra typer av åtgärder. Och det finns goda belägg för dessa påståenden. Men varför, varför, ska man då låsa sig vid en inriktning och se världen svart och vit? Om det är precis så bråttom som man förespråkar, borde det då inte vara ett incitament att samarbeta med vem som helst, var som helst, när som helst - bara detta samarbete leder oss framåt?


Se nu till att gå och rösta på söndag. Skit samma vad du röstar på, bara du röstar och inte lägger din röst på SD (för jösses, där snackar vi desillusionerade stackare...)


//Henke