tisdag 20 december 2011

Tänkvärt om julen

Det är inte många dagar kvar till julafton nu! Denna högtid som är så trevlig att fira med nära och kära. Men i sann svensk(?) anda måste ju självklart det onda komma med det goda. För egen del föll jag för Jonathan Sundqvists krönika på CSRiPrkatiken.se. Ta gärna en minut och läsa då det är tänkvärda ord för alla och envar.


Så, med det lilla tipset får jag passa på att önska en God Jul och ett Gott Nytt År!


Hälsningar,
Henke

fredag 9 december 2011

Hållbara städer

Under en konferens förra veckan var en av de inbjudna talarna Niklas Wennberg från organisationen Stadsjord. Organisationen beskriver sig själva som "Stadsjord handlar om odling, lokal mat och samverkan i kvarteret. Vi vill skapa en nygammal hållbarhetskultur." Jaha, och hur har detta med hållbarhet att göra kanske du tänker?


Konferensen utspelade sig i Jönköpings nya konserthus Spira och var lite sisådär. Många olika presentatörer, lite småtråkigt, något strul med tekniken m.m. Sammantaget så saknades den där glöden (bortsett från moderatorn). Sedan äntrade Niklas från Stadsjord scenen och hela auditoriet var som förtrollade! Maken till presentatör och engagemang var det länge sedan jag skådat.

Hela publiken satt som förtrollade när Niklas pratade om deras projekt där de startat en småskalig grisfarm mitt i Göteborg på outnyttjad mark, hur de använder rivningstomter till öppna odlingsområden, hur småskalig odling i samhällen i Europa är en naturlig del av stadsbilden och hur detta påverkar människornas livskvalitet och benägenhet att vilja vara hemma istället för att resa till t.ex. Thailand.

Kort och gott var det en helt fantastisk presentation om ett ämne som jag tidigare endast kommit i begränsad kontakt med, d.v.s. hur vi producerar vår mat och människors behov av att få odla sin egen mat.

För den intresserade kan jag varmt rekommendera att ni tittar in på Stadsjords sida och spanar in var ni kan se och höra Niklas tala nästa gång.


Allt gott!

//Henke

onsdag 9 november 2011

Tävling - Årets bästa gröna blogg

Återigen är det dags för tävlingen "Bästa gröna blogg" som arrangeras av Enlagomdosgrönt.se. Denna bloggen kom förra året på en hedrande andraplats och är återigen nominerad. In och rösta redan nu!

Tävlingen går till så att man kan rösta en gång per dag fram till den 27 november. Då tas tre av sex bloggar bort (de tre med minst röster) och omröstningen startar om. Så gå in på hemsidan och rösta, en gång per dag och du har mitt tack.

Fältet är ovanligt tufft i år med hård konkurrens från U&W, Naturskyddsföreningen, Hagainitiativet, Supermiljöbloggen och Ensaligblandning.

In och rösta! Och medan ni är där, passa på att ta del av en massa tips och förslag på gröna produkter.


Allt gott!!

//Henke

tisdag 8 november 2011

Naturvårdsverket bjuder på kunskap!

Vårt kära Naturvårdsverk har sammanstället 100 goda exempel över hur samhället tjänar på miljöarbete. Resultaten är en sammanställning från många av miljösatsningarna inom Klimatinvesteringsprogrammen, Klimp, och de Lokala investeringsprogrammen, LIP.


På Naturvårdsverkets hemsida hittar du 100 exempel på lyckade och lönsamma projekt från kommunernas, regionernas, företagens och andra aktörers arbete inom LIP och Klimp.

En applåd till Naturvårdsverket för detta fantastiska initiativ - mer sånt av mina skattepengar!!


Hela härligheten med goda exempel, inspiration och framgångsrika initiativ hittar ni, som vanligt, genom att klicka på rubriken till detta inlägg eller genom att klicka HÄR!



Allt gott!!

//Henke

tisdag 1 november 2011

Veckans affärer bjuder på kunskap!

Helt i linje med denna bloggen har Veckans affärer, efter sin konferens "Samhällskapitalistdagen" listat 10 konkreta samhällsproblem som företag kan arbeta med redan idag. Problem som, om beaktade, driver lönsamhet och lojalitet.



Listan med förslag är gedigen och lösningarna är konstruktiva. Jag kan varmt rekommendera att denna lista skrivs ut och behandlas på nästa ledningsmöte!



För att läsa hela listan, klicka på rubriken till detta inlägg eller HÄR!



Allt gott!

//Henke

torsdag 27 oktober 2011

Exponentiell tillväxt - hur det funkar

"Tillväxt är bra, tillväxt ska vi ha! Det går inte att bedriva en ekonomi utan tillväxt."

Så säger nog många ekonomer. Frågan är bara vad vi vill ha en tillväxt av och på vilka och vems bekostnad? Tittar vi på en nationalekonomisk nivå och studerar BNP som mått så baserar sig tillväxten av BNP på aktiviteten inom en ekonomi. Det är med andra ord inget mått på "kvaliteten" av vad som sker. Så vad fasen är det då vi vill ha en tillväxt av?


I förra inlägget pratade jag lite om ekosystemtjänster och hur dessa är förskaffade. Användandet av ekosystemtjänster är något som höjer BNP - även om vi "använder sönder" en resurs som t.ex. en skog, ett fiskebestånd eller liknande. Ta följande exempel på hur BNP som mått fungerar: Om en bro rasar och orsakat dödsfall, trafikförseningar och nya konstruktionsarbeten och reparationer så höjer detta BNP istället för att minska det. Såvida inte trafikförseningarna är så stora att det orsakar ett produktionsbortfall vilket i så fall minskar BNP.


När vi pratar tillväxt och vi hör en politiker inför budgetarbetet säga att "vi ska ha en tillväxt av BNP på 3 %", så tolkas detta som något bra och positivt. Vad man då säger är att vi accepterar 3 % fler sjukdomsfall, olyckor, bränder, mord, kriminalitet m.m. i och med att detta faktiskt ger utslag i BNP.


Men vad som är ännu mera beaktansvärt är hur funktionen exponentiell tillväxt fungerar. För att enklast förklara detta tar vi hjälp av vår lille vän "Sven".


Sven här är en liten trevlig bakterie och det bästa Sven vet, det är att dela på sig. Detta gör han så förtjänstfullt att han delar på sig 1 gång varje minut. Så 1 Sven blir 2 Sven, blir 4 Sven, blir 8, 16, 32, 64 o.s.v...



Vi placerar Sven i en flaska en solig tisdag klockan 11. Låt oss säga att det tar Sven 1 timme att fylla denna flaska med kopior av sig själv. Alltså, klockan 12 är flaskan full med Svennar. MEN - hur full är då flaskan klockan 11:59?


Jo, den är halvfull. (i och med att 1+1=2 är därmed full delat på 2 = halvfull). Hur full är flaskan 11:55? Knappt en sjundedel på botten...

Så, hur skulle reaktionen vara bland de övriga Svennarna om en liten Sven kl. 11:55 sade till de övriga: "Öh, grabs and girls. Jag har tänkt på en grej... Jag tror att vi kommer att träffa taket får vår tillväxt inom 5 minuter." Svaret blir säkerligen ett ganska unisont: "Är du helt gooo eller?!! Här har vi hållt på med vad vi håller på med i 55 minuter och du menar att inom de närmsta 5 minutrarna så kommer vi att slå i taket?? Köss me..." Och så går Svennarna hem, sätter sig i soffan, tittar på "Idol" och delar på sig.


När så ännu fler Svennar kl 11:59 säger: "Nä hallå, nu måste vi ta tag i det här!" och lägger fakta på bordet så lyssnar de övriga Svennarna, kallar till ett stort möte och under tiden som man i andra pausens fruktbuffé står och häver kaffe så slår kl. 12:00. Alla delar på sig och taket är nått...


Med andra ord, det här med tillväxt är inget som vi kan se på som en isolerad, positiv företeelse utan vi måste ställa oss frågorna:

- Vad vill vi ha en tillväxt av?

- Vad blir konsekvenserna av denna tillväxt?

- Hur mycket får tillväxten kosta?

- Vad är syftet med tillväxten?


Om vi återigen vänder ögonen mot tillväxt av BNP så visar väldigt enkel matematik att ett tillväxtmått på 3 %, faktiskt dubblar BNP inom en 23-års period. Alltså, någon som är född 1950 och lever i en 3 %-ig tillväxtekonomi upplever ett fördubblat BNP på sin 23-årsdag, sin 46-årsdag, sin 69-årsdag och, möjligtvis, sin 92-årsdag. Då, år 2042, skulle ekonomin ha vuxit med mer än 87 %. Den värld i vilken vår 92-åring växte upp i är 12,5 % av den värld han eller hon lämnar.


Tar vi Sverige som exempel så har vår ekonomi (BNP) inte vuxit med 3 % sedan 1950. Den har dock vuxit med 2 %. Gör det någon stor skillnad? Rent diagramsmässigt ser det ut såhär:


Om vi hade hållit samma tillväxttakt som vi gjorde under 50- och 60-talet så hade vi landat i enlighet med den rosa kurvan.


Var hade Sverige befunnit sig då gällande naturhänsyn eller levande skogar? Man kan givetvis inte likställa det hela så generellt men det är ändå en vettig fråga att ställa.


Kikar vi ännu lite längre fram i tiden och leker med tanken att Sverige fortsättningsvis lyckas att generera en tillväxt på ca: 2 % per år fram till 2050, alltså på vår 92-årings 100-årsdag. Då ser bilden istället ut såhär:


Nu, med en hundraårig dataserie så blir det väldigt tydligt vilken skillnad en tillväxt på 2 % gör istället för 3 %.


Vi börjar att tydligt se det berömda "hockeyklubbsmönstret" som vi lärt oss känna igen från alltifrån befolkningstillväxt och vattenanvändning, till utsläpp av koldioxid och utrotning av arter.


Vi avslutar med ett sista diagram och tittat då på en 150-årig dataserie. I denna går det knappt att urskilja de pendlingar i BNP som så tydligt syns i det första (men även i det andra diagrammet) som orsakades av oljekriserna på 70-talet, bankkrisen på 90-talet och finanskollapsen på 00-talet.


Men tillväxten har ju gått upp, och det måste ju vara bra - eller...?


Allt gott!!

//Henke

Ekosystemtjänster

Naturen är basen för all vår produktion och aktivitet. Fram till industrialismens början så producerades allt utifrån våra ekosystem då våra insatsvaror (material och resurser) helt uteslutande kom därifrån. Trä, metaller, sten m.m. - alla material var mer eller mindre naturliga, dock anrikades vissa metaller så som bly och koppar på vissa ställen, men i stort levde vi helt av avkastningen från våra ekosystem och skapade produkter som naturen kunde ta hand om.

Gjordes en kanot så gjordes den i trä som, när kanoten inte skulle användas mer, slängdes in i skogen och näringen återgick till jorden. Idag tas olja upp ur jordskorpan, blir till en plast som tillsammans med metaller blir en kanot och därmed en produkt som naturen inte kan hantera alls. Så låt oss titta lite på ekosystemtjänsterna och hur dessa är uppbyggda.


Det finns tre typer av ekosystemtjänster: Flödande, Fonder och Lager


De flödande resurserna kan vi i princip använda hur mycket vi vill (dock inte bygga sönder varenda älv med vattenkraft) då dessa hela tiden flödar genom systemet.


Fonder kan vi använda räntan av, på samma sätt som en vanlig sparfond. Om du få utt 500 kr per år från en fond i avkastning så kan du välja att återinvestera denna i fonden (och kanske får ut lite mer nästa år) eller konsumera upp den. MEN, om du säljer halva fonden, t.ex. för att köpa en bostad, ja då får du också bara ut hälften så mycket i avkastning - Samma gäller här för skogs- och åkermark eller ett fiskebestånd. Dessa fonder byggs på med olika varierande tid. Viss skog växer upp på 100 år, annan på 80.


Vad gäller Lagren så byggs dessa inte på på 150 000 år eller mer - med andra ord så får vi nöja oss med det som finns.


Utifrån ett ekonomiskt perspektiv kan därför slutsatsen bli väldigt enkel;
1. Använd de flödande resurerna i så stor utsträckning som möjligt
2. Använd endast räntan från fonderna och återinvestera i fonden om du vill öka avkastningen
3. Använd lagren på ett sundt sätt genom att möjliggör för 100% återvinning av lagervaran när denna nått slutet på sin användning.


Arbetar vi såhär då - jösses nej! Hela det ekonomiska systemet är uppbyggt på lagervaror och överkonsumption av fondbasen. För att visa på siffror och det aktuella läget i Sverige, se nedan:



Med en europeisk ekonomi som går på knäna, en världsekonomi som skallrar i högan sky, med 800 miljoner människor som svälter och 1 miljard som är feta - hur fasen kan vi fortsätta att ignorera hur vårt samhälle måste fungera för att vi ska säkra en långsiktig överlevnad - utan att stöta på ödesdigra tröskeleffekter?


Nyfiken på hur man sedan arbetar med ekosystemtjänsterna för att skapa en hållbar modell?





Kolla i så fall här:








Allt gott!!

//Henke

måndag 10 oktober 2011

Att skapa skillnad

Något av det absolut svåraste med att arbeta med hållbarhetsfrågor är att göra dessa synliga, greppbara och väl förankrade bland de som påverkas av arbete. Många gånger upplevs arbetet som en pålaga på ditt "vanliga" jobb och som något som mest skäl tid från det du "egentligen" är anställd att göra. Nyckeln till att motverka detta, som jag ser det, ligger i att göra sin läxa i förväg och utnyttja enkla segrar - något som alla kan se och förstå.

Det förra inlägget här på bloggen tog upp en fråga som aktualiserades under ett seminarium i Stockholm där IUCN berättade om hur deras nya huvudkontor kom till. Om du är intresserad av att veta mer om IUCN (världens största och äldsta nätverk för miljö- och naturfrågor som var de som startade WWF på 60-talet) - klicka här!

I detta korta filmklipp kan du höra IUCN:s, och arkitekterna bakom, tankar kring hur man gick tillväga för att skapa detta nya, miljöanpassade huvudkontor. Mot slutet delar även jag med mig av ett par exempel kring hur Kinnarps bidrog till detta, med ett par exempel på just "enkla segrar" i hur man kommunicerar ens miljöarbete utan att använda färgen grönt eller andra varumärken.

Klicka här för att kolla på filmen på YouTube





Allt gott!

//Henke

torsdag 15 september 2011

Avsaknad av standardiserade lösningar

Eller: Är vi slavar under den snabba förändringscykeln?

Under ett seminarium som jag idag talade på uttryckte en av deltagarna, en arkitekt, sin bestörtning över avsaknaden av standarder för att kunna bygga och inreda miljöanpassat. ”Det finns så många, och ingen är riktigt bra. Vad ska jag göra och vad ska jag välja??” Hennes bryderi delas säkert av många och en annan av talarna, en amerikansk arkitekts, och föregångare i branschen, svar var helt enkelt: ”Det stämmer, det finns ingen bra standard på området av den enkla anledning att i samma stund som en standard släppts så är den föråldrad”.

Problemet är faktiskt en aning större än vad man till en början kan förstå. Det handlar om hur vi ska utveckla och tillverka våra grejer och hur vi ska bli vägledda i vår önskan att kunna gör de bästa valen, både för plånboken och för miljön. Just frågan om märkningar och standarder är ofta aktuell.

I dagens samhälle är miljömärkningar stor business. Det finns grova pengar att tjäna på att ta fram en märkning som kan inkludera så många tillverkare som möjligt utan att dessa behöver göra revolutionerande ändringar på sina produkter. Så länge märkningen behåller sin trovärdighet så tjänar alla parter på det hela. Eller? Marknaden är på ett sätt självsanerande såtillvida att de märkningar som förlora sin trovärdighet också försvinner ifrån marknaden. Vad många dock inte inser är att märkningen, precis som företagen, har sitt främsta syfte i att tjäna pengar.

Vi ser flera exempel på detta från Svanen som sänker sina krav till andra märkningar som tuffar till sina och ser sina kunder dra åt sig öronen och lämna märkningen p.g.a. de stora investeringar de är tvungna att göra.

Att det heller inte finns en, enhetlig standard som gäller för samtliga produkter eller tjänster inom ett område, t.ex. Europa, ser också många som ett problem. Men precis som den amerikanska arkitekten Sarah Graham idag påpekade för auditoriet, så är detta helt naturligt därför att utvecklingen idag går så rasande fort. Idag t.ex. är det fullt möjligt att tillverka ett s.k. ”plusenergihus” d.v.s. ett hus som tillverkar mer energi (som körs ut på elnätet) än det faktiskt gör åt. Genom denna teknik kan vi återigen gå tillbaka till att göra tunnare hus som använder mindre resurser för energin är gratis i form av sol- och bergvärme. Detta är åtminstone sant för klimat som har det lite varmare och mer sol än i Sverige, men man kan ändå komma otroligt långt.

Det problem som dock uppstår är det att varje standard är i princip föråldrad från den dagen då den släpps. En av anledningarna till detta är att standarder redan från början ställer väldigt specifika krav på t.ex. typ av energi eller material som får eller inte får användas. Det gör att om ett alternativt material eller metod som inte finns med i standarden utvecklas så blir detta i princip utstraffat på direkten.

Lösningen är det som är det största problemet i hela miljöfrågan, nämligen kunskap. Alla i samhället, utöver de som faktiskt är utbildade inom området, saknar en god kompetens inom miljö- och hållbarhetsfrågor. Det gör ju såklart att dessa frågor inte beaktas men att man samtidigt, i de fall då frågorna aktualiseras, behöver vägledning och då denna vägledning inte finns på ett adekvat sätt så är det enklare att strunta i hela frågan. För det kräver för mycket tid och energi att läsa sig in på en hel fråga och kunna fatta rätt beslut om vilken väg man ska gå.

Jag skulle därför vilja propagera för att miljö- och hållbarhetsfrågor blir en naturlig del i alla utbildningar. Precis som med etanoldebatten ser jag hellre att alla bilar kör på 10 % etanol i bensintanken än att 2 % av bilflottan kör på 85 % etanol. Med andra ord, många fler glada amatörer som har ett bra hum om vad miljö och hållbarhet innebär än fanatiska miljönördar som mig själv som bara jobbar uteslutande med det hela.

Någonstans känner jag att det hela handlar om att vi i västvärlden har lyckats att distansera oss ås väl från naturen att vi måste på något sätt uppfinna kunskapen om naturhushållning igen. Vilket är en kunskap som övriga 90 % av världens befolkning har i modersmjölken.

Men DET är en helt annan fråga och får bli ämnet för ett annat inlägg någon helt annan gång.


Med hopp om livet!

//Henke

tisdag 9 augusti 2011

Globalt & Lokalt – vad vinner?

Mänskligheten och vårt globala samhällssystem lever i en stor paradox. I vissa delar av världen svälter miljontals människor till dödens rand (alltför ofta förbi den), i andra delar äter vi ihjäl oss (ibland bokstavligt talat). Vissa länder upplever en problematisk framtid med en allt mer åldrande befolkning och låga födelsetal, i många andra länder skenar befolkningstillväxten på ohämmat. Paradoxalt? Jo men visst! Men det kan finnas mycket bra lösningar precis bakom knuten.


Föreställ dig följande, du bor i en isolerad stuga på landet. Du är självförsörjande på mat, bränsle och skydd från vädrets element. Miljönördar något mer ”radikala” än mig skulle kalla detta paradiset och på det sätt vi alla borde leva. Vi bortser från denna passus för tillfället och återgår till vår stuga. Vi tänker oss att du har grävt en brunn och genom din erfarenhet har du märkt att om du inte spara på vattnet under riktigt torra perioder så sinar brunnen. Så vad gör du? Jo du sparar ju självklart på vattnet, svårare än så är det inte.

Betänk nu följande, när du vrider på kranen hemma, köper en öl, läsk eller aromatiskt behandlat buteljerat vatten – vems brunn kommer då detta vatten ifrån?

Vi kan jämföra detta med att en dag i din stuga dyker det upp en slug räv som erbjuder dig att köpa vatten av denne. 'Perfa!', tänker du och köper glatt vatten som aldrig förr under de torra perioderna samtidigt som du använder din brunn. Och vad händer? Jo brunnen sinar för den sluge räven sålde dig vatten från din egen brunn...

Vad vi här kommer i kontakt med är en konsekvens vi idag upplever av vårt globaliserade samhälle som har sina rötter i 1600-talets ostindiska kompanier och imperialismens utbredning, en utveckling som vi ”vanliga” 99% av befolkningen inte styrt men lever med konsekvenserna av. Vi har nämligen idag inte längre någon relation till några av de produkter som vi köper och är beroende av (mat som telefoner, möbler, bilar, hus eller tandpetare) på följande sätt:

Vi vet inte vad produkten innehåller (även om där finns en innehållsförteckning så krävs en kemiingenjörsexamen för att kunna tolka den).
Vi vet inte vem som har producerat den (det kanske är en person vars ideologier du inte alls sympatiserar med?)
Vi vet inte hur den har producerats (en ung flicka, lika gammal som din egen dotter kanske har satt ihop produkten?)

Med andra ord, vi har idag inte en aning om vad våra val har fått för konsekvenser – positiva som negativa. Vilka skogar har skövlats för att bygga din veranda? Vems rygg är trasig vid 30 års ålder för din nya bils skull och vem är infertil p.g.a. att du köpte medicin?

Detta är i sig inget nytt under solen men vad som är glädjande är att allt fler börjar uppmärksamma exakt just vilka konsekvenser detta får och hur vi faktiskt kan få bukt med dem. En tankevurpa som jag hör allt mer om kallas ”lokalazation” och är därmed, på ett sätt, globaliseringens antites. Det handlar om att handla och verka lokalt i så stor utsträckning som möjligt. Inte in absurdum men framförallt vad gäller absurditeter som globaliseringen förts med sig (så som att mat produceras i ett land, flygs till ett annat för att beredas och sedan flygs tillbaka igen för att säljas, då ofta med en massa konserveringsmedel och annat skojigt i).

Vid en första tanke så är detta svårt att greppa för vi behöver ju så mycket, eller hur! Ska grannen göra min TV, en annan sy mina kläder och den tredje producera min mat? Typ, men inte riktigt… Jag ska inte försöka mig på att förklara allt här utan låter istället en av världens främsta experter på området gör det istället, nämligen Helena Norberg-Hodge.


Kontentan är dock följande: Ett samhälle i vilket de som lever i det har ett arbete, där den enes konsumtion (istället för att skapa avund) skapar framgång för en annan, ett samhälle i vilket du kan se din mat växa och själv kan säga ifrån när missförhållanden råder är ett lyckligare, produktivare och långt bättre samhälle än ett där… ja, där det ser ut som det gör nu.


//Henke

torsdag 12 maj 2011

Information och kommunikation - vägar till framgång

Det finns få saker som är så svårt som att kunna tjäna pengar på att "vara bra", att som företag och enskild individ tjäna på att ta sitt ansvar. Varför då? Hur kommer det sig att vi som verkligen anstränger oss och försöker att göra rätt får betala för det och ännu mer intressant, är det så?


Hur många är vi inte som fyllt upp varje kvadratcentimeter av utrymme under diskbänken med diverse sorteringskärl för att sedan vara tvungna att transportera detta sorterade avfallet både 1, 2 ibland upp till 10 kilometer?

Eller företag som minskar mängderna skadliga ämnen i t.ex. ett klädesplagg för att sedan se ens konkurrenter (som använder samma gamla skadliga färgämnen) ta försäljning ifrån dem?

Att göra rätt känns många gånger bitterljuvt och att faktiskt tjäna på att vara "god" är ibland lite diffust. För vem är det egentligen som gynnas? Det finns många olika anledningar bakom drivkraften att vilja göra gott. En del ser det som sunt förnuft, andra som något som definierar dem själva. Vissa ser det som en investering i framtiden och andra gör det på grund av grupptryck, att det förväntas av dem.

Alla anledningar är egentligen bra men den viktigaste frågan är hur vi alla kan tjäna på det?! Jag skulle vilja argumentera (och det tänkter jag också) att företag har det lite bättre förspänt här framför privatpersoner. Ett företag tjänar alltid på att minska med resursslöseri t.ex. då det är pengar rakt in på sista raden. Detta inkluderar t.ex. att sortera avfall då osorterat avfall är vansinnigt dyrt! Svårigheten för ett företag ligger i att kunna kommunicera hur man är bra och god, inom ett många gånger moralbelagt område, utan att skapa cynism men istället trovärdighet.

För privatpersoner kan det vara svårt att motivera, om den enskilda drivkraften saknas fullt ut, varför man ska köpa många gånger dyrare produkter bara för att de är eko-märkta eller sortera sitt eget avfall för att kommunen inte investerar i tekniker som sorterar avfallet åt dem.

Företag sitter här på en mycket svår men samtidigt en fantastisk utmaning i att kunna visa varför just deras produkt är att föredra framför en mindre bra produkt. Helst ska man lyckas med detta utan att falla i ett märkningsträsk eller vara stum kring vad man gör. Nyckeln till framgång är information och kommunikation. Genom att informera om vad man gör och hur man gör det, sakligt och utan förskönande termer så vinner man en stor trovärdighet. Det i sig är en enorm utmaning men den ännu större utmaningen är att kommunicera med sina kunder. Ta reda på vad de vill ha, hur och var och våga låta kunden vara med och bestämma - för det gör den ändå i sina val av produkter på marknaden!

Och vi som kunder då? Ja, på ett sätt är vi otåliga och vill ha den ljusa gröna framtiden här redan nu och ur ett annat perspektiv så sitter vi i en guldsits med alla korten på hand. För det är vi enskilda konsumenter som dagligen, i våra köpbeslut, avgör vem vi vill gynna.

För egen del tror och hoppas jag att företag i allt snabbare takt börjar inse att de måste producera bättre saker (jag är nämligen också lite otålig) men att de även blir bättre på att kommunicera hur det de producerar är bättre och vad det innebär för mig som kund.

Den stora utmaningen som enskild konsument är att hinna ta övervägda beslut och hinna bli informerad. Här blir det lätt att man hamnar i märkningsträsket men att ta sig tid kan även innebära att man gör bättre och mer välavvägda val än tidigare och därmed kanske tjänar sig en hacka.

Lycka till med dina utmaningar - hur de än ter sig!

//Henke

torsdag 10 februari 2011

När vi själva är begränsningen

När jag i veckan tittade på senaste upplagan av Vetenskapens Värld (som handlar om det mänskliga psyket) slog det mig att ett av grundproblemen till varför så lite, eller åtminstone inte tillräckligt, görs för att skapa en hållbarare värld är grupptryck. Eller hur!

Me en enkelt tankeövning ska jag försöka förklara vad jag menar. Ponera följande: Du ska på middag och som den miljökämpe du är så har du givetvis valt att vara vegeterian och äter till största delen när- och kravodlad mat. Du väljer självklart att cykla, alternativt gå, eller åka kollektivt för att komma till dina vänner och den stundande middagen.

Väl framme på middag så bjuds det läcker skagentoast till förrätt, perfekt grillad oxfilé till huvudrätt och en utsökt smarrig coccoskaka till efterrätt. Givetvis kan du inte äta något då skaldjuren inte är MSC-märkt, köttet är kött och inte kravmärkt och coccoskakan är (om än bakad med kärlek) gjord med produkter innehållandes palmolja.

Givetvis är du den smidigaste personen att behaga och den som alla vill bjuda på alla sina middagar...

Ok, något överdrivet men i realiteten så är det nog just denna typen av socialt utanförskap och ansträngning som omöjliggör för gemene kvinna och man att fullt ut följa sitt engagemang. Hur jag kom att fundera på detta var p.g.a. Vetenskapens Värld. I programmet redogjorde de för ett experiment som gick ut på följande:


Försökspersonen (kallad läraren) sitter vid ett bord med ett gäng frågor framför sig som han ställer till "eleven" (en inhyrd skådis). "Läraren" är den som studeras och den enda som inte är insatt i vad experimentet går ut på. Eleven ska svara på lärarens frågor och när denne svara fel blir han bestraffad av läraren genom elstötar (som börjar lågt, 15 volt, och sedan stiger till dödliga 450 volt).

Elchocken är fiktiv men detta vet inte läraren om då eleven sitter bakom en glasruta i ett annat rum. Experimentledaren sitter med läraren inne i rummet och manar på denna att fortsätta, trots invändningar och tvivel över hur nyttiga elchockerna som den intet ont anande läraren uppmanas att utdela (inklusive elevens högljuda lidande).

På förhand hade forskarna gissat att ca: 1% av försökspersonerna skulle vara benägna att utdela en dödlig 450 volts dos och att dessa skulle vara uteslutande psykopater.

Många av de som deltog berättade efteråt om hur de "stängde av" sin moraliska kompass och lade mentalt ansvaret på försöksledaren (som upprepat förklarat att denna bar det yttersta ansvaret). Och i och med detta fortsatte läraren, trots att eleven spelade avsvimmad och inte ens svarade på de sista frågorna. Hela 2/3 av försökspersonerna utdelade en stöt på 450 volt.

Så vad finns det då för samband mellan ett experiment som syftade till att utdela elchocker med att leva hållbart? Jo, som jag ser det så är det samma mekanismer i oss som gör att vi berättigar vårt eget beteende. För om vi ställer upp följande mot varandra och låtsas att vi bor i en svart/vit binär värld för en stund så blir bilden ganska tydlig:

Önskvärt
Rent vatten
Ren luft

Ej Önskvärt
Smutsigt vatten
Smutsig luft

Åtgärd (exempel)
Ingen användnig av bekämpningsmedel
Kör inte bil

Ja, såhär kan vi hålla på ett tag. Ingen kan påstå att man på riktigt vill ha smutsigt vatten och skitig luft men vi är ändå beredda att acceptera detta för att kunna leva som vi gör. Dels för att vi avsäger oss vårt personliga ansvar i linje med "Mina insatser gör ingen skillnad så varför ska bara jag offra mig?". Men också då vi gömmer vårt eget ansvar i kollektivet, precis som i experiementet ovan, ungefär som att säga: "Jag tycker fan inte om det och jag har inte valt att leva just här, just nu men om detta är vad som krävs av mig så får jag väl haka på. Men jag gillar det inte..."


Som sagt, tanken slog mig och huruvida detta kan stämma på något eller annat sätt krävs nog ett antal längre diskussioner med insatta vänner med ett par kalla till hjälp. Får lov att återkomma när tanken har slagit rot ordenligt. Fram tills dess ser jag fram emot ifall DU har någon åsikt i detta - gömmer du dig från ditt personliga ansvar, eller var aldrig ansvaret ditt från början??!


Hälsningar,
Henke