Globalt & Lokalt – vad vinner?

Mänskligheten och vårt globala samhällssystem lever i en stor paradox. I vissa delar av världen svälter miljontals människor till dödens rand (alltför ofta förbi den), i andra delar äter vi ihjäl oss (ibland bokstavligt talat). Vissa länder upplever en problematisk framtid med en allt mer åldrande befolkning och låga födelsetal, i många andra länder skenar befolkningstillväxten på ohämmat. Paradoxalt? Jo men visst! Men det kan finnas mycket bra lösningar precis bakom knuten.


Föreställ dig följande, du bor i en isolerad stuga på landet. Du är självförsörjande på mat, bränsle och skydd från vädrets element. Miljönördar något mer ”radikala” än mig skulle kalla detta paradiset och på det sätt vi alla borde leva. Vi bortser från denna passus för tillfället och återgår till vår stuga. Vi tänker oss att du har grävt en brunn och genom din erfarenhet har du märkt att om du inte spara på vattnet under riktigt torra perioder så sinar brunnen. Så vad gör du? Jo du sparar ju självklart på vattnet, svårare än så är det inte.

Betänk nu följande, när du vrider på kranen hemma, köper en öl, läsk eller aromatiskt behandlat buteljerat vatten – vems brunn kommer då detta vatten ifrån?

Vi kan jämföra detta med att en dag i din stuga dyker det upp en slug räv som erbjuder dig att köpa vatten av denne. 'Perfa!', tänker du och köper glatt vatten som aldrig förr under de torra perioderna samtidigt som du använder din brunn. Och vad händer? Jo brunnen sinar för den sluge räven sålde dig vatten från din egen brunn...

Vad vi här kommer i kontakt med är en konsekvens vi idag upplever av vårt globaliserade samhälle som har sina rötter i 1600-talets ostindiska kompanier och imperialismens utbredning, en utveckling som vi ”vanliga” 99% av befolkningen inte styrt men lever med konsekvenserna av. Vi har nämligen idag inte längre någon relation till några av de produkter som vi köper och är beroende av (mat som telefoner, möbler, bilar, hus eller tandpetare) på följande sätt:

Vi vet inte vad produkten innehåller (även om där finns en innehållsförteckning så krävs en kemiingenjörsexamen för att kunna tolka den).
Vi vet inte vem som har producerat den (det kanske är en person vars ideologier du inte alls sympatiserar med?)
Vi vet inte hur den har producerats (en ung flicka, lika gammal som din egen dotter kanske har satt ihop produkten?)

Med andra ord, vi har idag inte en aning om vad våra val har fått för konsekvenser – positiva som negativa. Vilka skogar har skövlats för att bygga din veranda? Vems rygg är trasig vid 30 års ålder för din nya bils skull och vem är infertil p.g.a. att du köpte medicin?

Detta är i sig inget nytt under solen men vad som är glädjande är att allt fler börjar uppmärksamma exakt just vilka konsekvenser detta får och hur vi faktiskt kan få bukt med dem. En tankevurpa som jag hör allt mer om kallas ”lokalazation” och är därmed, på ett sätt, globaliseringens antites. Det handlar om att handla och verka lokalt i så stor utsträckning som möjligt. Inte in absurdum men framförallt vad gäller absurditeter som globaliseringen förts med sig (så som att mat produceras i ett land, flygs till ett annat för att beredas och sedan flygs tillbaka igen för att säljas, då ofta med en massa konserveringsmedel och annat skojigt i).

Vid en första tanke så är detta svårt att greppa för vi behöver ju så mycket, eller hur! Ska grannen göra min TV, en annan sy mina kläder och den tredje producera min mat? Typ, men inte riktigt… Jag ska inte försöka mig på att förklara allt här utan låter istället en av världens främsta experter på området gör det istället, nämligen Helena Norberg-Hodge.


Kontentan är dock följande: Ett samhälle i vilket de som lever i det har ett arbete, där den enes konsumtion (istället för att skapa avund) skapar framgång för en annan, ett samhälle i vilket du kan se din mat växa och själv kan säga ifrån när missförhållanden råder är ett lyckligare, produktivare och långt bättre samhälle än ett där… ja, där det ser ut som det gör nu.


//Henke

Information och kommunikation - vägar till framgång

Det finns få saker som är så svårt som att kunna tjäna pengar på att "vara bra", att som företag och enskild individ tjäna på att ta sitt ansvar. Varför då? Hur kommer det sig att vi som verkligen anstränger oss och försöker att göra rätt får betala för det och ännu mer intressant, är det så?


Hur många är vi inte som fyllt upp varje kvadratcentimeter av utrymme under diskbänken med diverse sorteringskärl för att sedan vara tvungna att transportera detta sorterade avfallet både 1, 2 ibland upp till 10 kilometer?

Eller företag som minskar mängderna skadliga ämnen i t.ex. ett klädesplagg för att sedan se ens konkurrenter (som använder samma gamla skadliga färgämnen) ta försäljning ifrån dem?

Att göra rätt känns många gånger bitterljuvt och att faktiskt tjäna på att vara "god" är ibland lite diffust. För vem är det egentligen som gynnas? Det finns många olika anledningar bakom drivkraften att vilja göra gott. En del ser det som sunt förnuft, andra som något som definierar dem själva. Vissa ser det som en investering i framtiden och andra gör det på grund av grupptryck, att det förväntas av dem.

Alla anledningar är egentligen bra men den viktigaste frågan är hur vi alla kan tjäna på det?! Jag skulle vilja argumentera (och det tänkter jag också) att företag har det lite bättre förspänt här framför privatpersoner. Ett företag tjänar alltid på att minska med resursslöseri t.ex. då det är pengar rakt in på sista raden. Detta inkluderar t.ex. att sortera avfall då osorterat avfall är vansinnigt dyrt! Svårigheten för ett företag ligger i att kunna kommunicera hur man är bra och god, inom ett många gånger moralbelagt område, utan att skapa cynism men istället trovärdighet.

För privatpersoner kan det vara svårt att motivera, om den enskilda drivkraften saknas fullt ut, varför man ska köpa många gånger dyrare produkter bara för att de är eko-märkta eller sortera sitt eget avfall för att kommunen inte investerar i tekniker som sorterar avfallet åt dem.

Företag sitter här på en mycket svår men samtidigt en fantastisk utmaning i att kunna visa varför just deras produkt är att föredra framför en mindre bra produkt. Helst ska man lyckas med detta utan att falla i ett märkningsträsk eller vara stum kring vad man gör. Nyckeln till framgång är information och kommunikation. Genom att informera om vad man gör och hur man gör det, sakligt och utan förskönande termer så vinner man en stor trovärdighet. Det i sig är en enorm utmaning men den ännu större utmaningen är att kommunicera med sina kunder. Ta reda på vad de vill ha, hur och var och våga låta kunden vara med och bestämma - för det gör den ändå i sina val av produkter på marknaden!

Och vi som kunder då? Ja, på ett sätt är vi otåliga och vill ha den ljusa gröna framtiden här redan nu och ur ett annat perspektiv så sitter vi i en guldsits med alla korten på hand. För det är vi enskilda konsumenter som dagligen, i våra köpbeslut, avgör vem vi vill gynna.

För egen del tror och hoppas jag att företag i allt snabbare takt börjar inse att de måste producera bättre saker (jag är nämligen också lite otålig) men att de även blir bättre på att kommunicera hur det de producerar är bättre och vad det innebär för mig som kund.

Den stora utmaningen som enskild konsument är att hinna ta övervägda beslut och hinna bli informerad. Här blir det lätt att man hamnar i märkningsträsket men att ta sig tid kan även innebära att man gör bättre och mer välavvägda val än tidigare och därmed kanske tjänar sig en hacka.

Lycka till med dina utmaningar - hur de än ter sig!

//Henke