Stundande klimatförändringar, utrotande av arter, förgiftning av naturmiljöer, svält, arbetsskador och en global finanskris... Nog finns det lite att jobba på allt. Frågan man kan ställas sig är; "Var börjar jag?" Mitt tips - börja i plånboken.
Hållbar utveckling handlar om att kunna finna vägar för att kombinera en långsiktigt gynsam ekonomi med en stark hänsyn för vår miljö och vårt samhälle. Den vanliga kommentaren är att vi inte kan fokusera på miljökrisen nu då vi har en finanskris. En annan klassiker är att "miljöfrågan får inte kosta" m.m.
Låt oss analysera; Vad är ett miljöproblem och vad orsakar miljöproblem? Jo, ett miljöproblem är en negativ antropogen påverkan på vår livsmiljö som ger upphov till kort- eller långsiktiga skador. Alltså - vi människor är upphoven till de miljöproblem som vi upplever. Alltså är det vårt ansvar att ta hand om dem. Men varför? Kan vi inte fortsätta som vi gör och hålla tummarna för att det inte skiter sig. Se frågan ur ett ekonomiskt perspektiv och det hela blir väldigt tydligt.
Idag lever mänskligheten totalt sett 50% över våra tillgångar. Den 28e september i år inträffade Over-shoot day, den dagen på året då vi förbrukat de resurser som fanns tillgängliga för oss under året. Försök att driva ett företag på detta sätt och det skiter sig rätt fort. Fråga GM, Carnegie, Lehman Brothers m.fl. Var det klokt av dem att göra de osäkra investeringar och inte investera i bättre teknik och lösningar? Inte särskilt. Det var rakt av korkat och helt oekonomiskt.
För det är så vi ska lösa problemen - genom ekonomi. Inte genom att gå tillbaka till ett småskaligt samhälle där alla odlar sin egen mat och inte kan resa någonstans. För det är inte vad vi gör som är ett problem, det är hur vi gör det som orsakar problemen. Ta transporter. Transporter är inget miljöproblem men det ger upphov till miljöproblem p.g.a. att vi driver transporter baserade på fossila bränslen. Det handlar därmed inte om att vi ska skapa en "grön" ekonomi utan en smart ekonomi. En smart ekonomi är en ekonomi som sätter långsiktigt ekonomisk vinst framför en kvartalsvinst. En ekonomi som gynnar den som inte påverkar miljön och samhället negativt.
För varför finns företag? Jo, för att skapa samhällsvärde genom att producera produkter och tjänster som behövs av samhället. Enkelt. Genom att arbeta sönder sina anställda för att sedan låta samhället betala för rehabiliteringen eller genom att förstöra naturmiljöer så går företagen rakt emot vad som är tanken med företagande - att skapa värde för samhället.
Genom att energieffektivisera, reducera materialanvändning, minska avfallsmängder och så vidare och så vidare så tjänar/sparar ett företag, eller privatperson, pengar. Enkelt. Så gör det då! Det finns ingen anledning att inte öra dessa åtgärder då det gynnar företaget. Besparingarna kan gå till att finansierar andra åtgärder som kräver investeringar och långsiktig vinst.
Så kommer man igång, genom att göra de åtgärder som gynnar en finansiellt.
fredag 4 december 2009
onsdag 18 november 2009
Dagens betraktelse - ofelbara miljömärkningar
En miljömärkning är ett fruktansvärt effektivt sätt att kommunicera miljöhänsyn på en produkt. Se bara vad som hände med pappersbranchen när klorfritt dök upp eller försök att hitta ett tvättmedel som inte är Svanenmärkt. Men vem granskar miljömärkningarna och är de verkligen ofelbara i sin allsmäktighet? För visst vill de också ha kunder som alla andra.
Vad detta inlägg kommer att sakna i konstruktivt tänkande väger det upp med lite kvalificerat gnällande. Någon gång är det också tillåtet. Saken är den att jag den senaste tiden kommit att störa mig allt mer på miljömärkningar och "nya" organisationer som slår mynt av miljöhänsyn. Situationen ser ut som följer;
De flesta vill kunna välja bättre alternativ, ur miljösynpunkt, vid inköp av produkter, varor och tjänster. Detta är bra. Men, många privatpersoner och organisationer saknar tid, pengar och kunskap för att kunna utvärdera allt som man köper in. Därmed fyller en miljömärkning en stor funktion. Någon annan gör kollen åt dig - det ända du behöver göra är att hålla koll på de olika märkningarna (något som i sig är en inte helt lätt historia).
So far so good! Men vad som då uppstår är situation där fler och fler märker av att "här finns det pengar att tjäna" eller i enlighet med The-Judeen-Peoples-Front-syndromet beskrivet tidigare, inte nöjer sig med vilken typ av miljöhänsyn som de etablerade märkningarna ställer och därmed skapas fler och fler och fler och fler märkningar in absurdum. Alla tappar bort sig, ingen har någon koll. Privatpersoner vet inte vad de ska titta efter och organisationer och företag hinner inte mycket mer än att kosta på sig en dyr implementering av en märkning innan denna har fått skit i pressen eller är för "gammal" för att kunna konkurrera med innan nästa märkning gäller. Ungefär som att köpa den nyaste häftiga datorn på marknaden - den är det bara i två minuter.
Men nu kommer nästa grej - Organisationer som diverse konsultfirmor med mera som skapar system för att bedöma produkters miljöprestanda åt en köpare. Och hej hopp, nu blev det väldigt kul! Man tar på sig att granska all typ av dokumentation kring en produkt, vad den innehåller och vilka komponenterna är och vad dessa innehåller och så vidare - precis samma bedömning som en miljömärkning gör. Tanken är lovvärd, men rent praktiskt så funkar det sådär.
Jag kan nämna två exempel tagna direkt från verkligheten.
För att lacka ett bord förr så användes en lösningsmedelsbaserad lack (eller syrahärdande lack) - skitigt och inte särskilt hälsosamt. Idag använder de som tar lite miljöhänsyn en s.k. UV-lack. Denna lack appliceras på ytan som ska lackas, bestrålas med kraftigt UV-ljus och på hundradelen av en sekund stelnar lacken och bildar en polymeriserad yta (typ plast). Lacken i ohärdat tillstånd är inte särskilt snäll men väl bestrålad så försvinner de farliga egenskaperna för de sitter i funktionen som vill reagera med något - d.v.s. UV-ljuset. Denna typ av lack är nu enligt vissa självutnämnda miljöexperter livsfarlig för den är farlig innan man använt den. Förslaget som kom; använd sopa och olja som ytbehandling... Jo, och sen säljer du det bordet till en skola och låter ungarna gå lös på den bordsytan. Ett jäkligt bra sätt om man vill sälja mer möbler men ett jäkligt dåligt alternativ om man vill att produkten ska hålla i mer än tre veckor.
Samma typ av idiotiska logik kan vi ta med salt. Inte många jag känner brukar till vardags sätt i sig rent natrium eller klorid. Varför, jo för det är giftigt som tusan! Men om vi kombinerar de två kemikalierna får - ja vanligt bordssalt.
Ett avslutande exempel får komma ifrån en standard för miljömärkning. Ett av kriterierna säger "om plast utgör mer än 50 vikt-% av produkten skall denna plast vara återvunnen" - i sig inget dumt kriterie förrän man tittar längre fram och ser "plastdetaljer får ej ytbehandlas", och med ens föll all logik. För, den som arbetar med plastmaterial vet att återvunnen plast aldrig ser likadan ut (i och med att den är återvunnen från en massa olika källor). Försök att sälja en plasstol som ser ut som en uppkastning i olika färger.
Nä, korkat är vad det är ibland.
Men missförstå mig rätt - jag tycker att miljömärkningar är skitviktiga och en vital del av en mer miljöanpassad produktion. Vad jag saknar är någon form av statlig styrning eller kvalitetskontroll över vad produktmärkningarna faktiskt innehåller, vad avgifterna går till, vem som utvecklar kriterierna och vem som bedömer huruvida en produkt kan märkas eller ej.
När det händer, då är jag glad!
Vad detta inlägg kommer att sakna i konstruktivt tänkande väger det upp med lite kvalificerat gnällande. Någon gång är det också tillåtet. Saken är den att jag den senaste tiden kommit att störa mig allt mer på miljömärkningar och "nya" organisationer som slår mynt av miljöhänsyn. Situationen ser ut som följer;
De flesta vill kunna välja bättre alternativ, ur miljösynpunkt, vid inköp av produkter, varor och tjänster. Detta är bra. Men, många privatpersoner och organisationer saknar tid, pengar och kunskap för att kunna utvärdera allt som man köper in. Därmed fyller en miljömärkning en stor funktion. Någon annan gör kollen åt dig - det ända du behöver göra är att hålla koll på de olika märkningarna (något som i sig är en inte helt lätt historia).
So far so good! Men vad som då uppstår är situation där fler och fler märker av att "här finns det pengar att tjäna" eller i enlighet med The-Judeen-Peoples-Front-syndromet beskrivet tidigare, inte nöjer sig med vilken typ av miljöhänsyn som de etablerade märkningarna ställer och därmed skapas fler och fler och fler och fler märkningar in absurdum. Alla tappar bort sig, ingen har någon koll. Privatpersoner vet inte vad de ska titta efter och organisationer och företag hinner inte mycket mer än att kosta på sig en dyr implementering av en märkning innan denna har fått skit i pressen eller är för "gammal" för att kunna konkurrera med innan nästa märkning gäller. Ungefär som att köpa den nyaste häftiga datorn på marknaden - den är det bara i två minuter.
Men nu kommer nästa grej - Organisationer som diverse konsultfirmor med mera som skapar system för att bedöma produkters miljöprestanda åt en köpare. Och hej hopp, nu blev det väldigt kul! Man tar på sig att granska all typ av dokumentation kring en produkt, vad den innehåller och vilka komponenterna är och vad dessa innehåller och så vidare - precis samma bedömning som en miljömärkning gör. Tanken är lovvärd, men rent praktiskt så funkar det sådär.
Jag kan nämna två exempel tagna direkt från verkligheten.
För att lacka ett bord förr så användes en lösningsmedelsbaserad lack (eller syrahärdande lack) - skitigt och inte särskilt hälsosamt. Idag använder de som tar lite miljöhänsyn en s.k. UV-lack. Denna lack appliceras på ytan som ska lackas, bestrålas med kraftigt UV-ljus och på hundradelen av en sekund stelnar lacken och bildar en polymeriserad yta (typ plast). Lacken i ohärdat tillstånd är inte särskilt snäll men väl bestrålad så försvinner de farliga egenskaperna för de sitter i funktionen som vill reagera med något - d.v.s. UV-ljuset. Denna typ av lack är nu enligt vissa självutnämnda miljöexperter livsfarlig för den är farlig innan man använt den. Förslaget som kom; använd sopa och olja som ytbehandling... Jo, och sen säljer du det bordet till en skola och låter ungarna gå lös på den bordsytan. Ett jäkligt bra sätt om man vill sälja mer möbler men ett jäkligt dåligt alternativ om man vill att produkten ska hålla i mer än tre veckor.
Samma typ av idiotiska logik kan vi ta med salt. Inte många jag känner brukar till vardags sätt i sig rent natrium eller klorid. Varför, jo för det är giftigt som tusan! Men om vi kombinerar de två kemikalierna får - ja vanligt bordssalt.
Ett avslutande exempel får komma ifrån en standard för miljömärkning. Ett av kriterierna säger "om plast utgör mer än 50 vikt-% av produkten skall denna plast vara återvunnen" - i sig inget dumt kriterie förrän man tittar längre fram och ser "plastdetaljer får ej ytbehandlas", och med ens föll all logik. För, den som arbetar med plastmaterial vet att återvunnen plast aldrig ser likadan ut (i och med att den är återvunnen från en massa olika källor). Försök att sälja en plasstol som ser ut som en uppkastning i olika färger.
Nä, korkat är vad det är ibland.
Men missförstå mig rätt - jag tycker att miljömärkningar är skitviktiga och en vital del av en mer miljöanpassad produktion. Vad jag saknar är någon form av statlig styrning eller kvalitetskontroll över vad produktmärkningarna faktiskt innehåller, vad avgifterna går till, vem som utvecklar kriterierna och vem som bedömer huruvida en produkt kan märkas eller ej.
När det händer, då är jag glad!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)