Det går utför för den gamla jorden. Trots gigantiska, global möten av fina och duktiga herrar och damer som påpekar för oss vad som är fel tycks inte planetens olika stater att inse detta. Som tur är finns det privatpersoner, organisationer och företag som har förstått och gör något åt det hela. Detta inlägg riktar sig till företag och försöker sätta fingret på vad syftet är med ett gediget arbete för en hållbar utveckling och vad som finns att tjäna på det.
En traditionell syn är att hållbarhet handlar om riskhantering. Ett företag vill inte synas med handen i en kakburk fylld av barnarbete, omänsklig arbetsvilkor, förknippas med förstörande av naturmiljöer m.m. Med andra ord, riskhantering (utinfrån etiska riktlinjer) i leverantörs- pch produktionskedjan.
Denna bild är inte fel, men ack så begränsad. Vad hållbarhet framförallt handlar om är förändring och innovation. Förändring är världens konstanta tillstånd och att därmed ha ett arbets- och förhållningssätt som premierar en möjlighet att förändras och ur detta kunna driva innovationer är ett företag som är långsiktigt hålbart.
HUR detta ska ske ska givetvis baseras på tanken om hållbarhet - en hållbar ekonomi (som handlar om hushållning med begränsade resurser), en hållbar miljö (som tillgodoser våra behov idag utan att förminska framtida generationers möjligheter att tillgodose sina) och ett hållbart samhälle (en social utveckling som tillgodoser individens och kollektivets behov).
Riskhantering är därmed en tradtionell (ej felaktig) men mycket begränsad syn av ett hållbarhetsarbete. Man pratar lagar, etik och moral - i sig fullkomligt självklara saker som vi helt enkelt glömt bort på vägen.
Vad som är långt mer viktigare är att se till sina kunder och intressenter - vilka krav och önskemål har de på företaget och hur ska man arbeta för att möta dessa? Det handlar lika mycket om dagens som framtida krav och önskemål (förändring).
Man ska heller inte underskatta den interna delen av ett effektivt arbetssätt. Tydliga riktlinjer och rubusta system för uppföljning leder inte bara till en högre effektivitet utan driver även kostnadsbesparingar och skapar en enhetlig profil. Denna del är även helt avhängig för nästa del:
Marknadsföring och kommunikation, då all typ av effektiv kommunikation börjar och slutar i en effektiv internkommunikation. Det är först när alla är med på tåget som du kan börja att prata utanför företaget om vad som är viktigt och hur man arbetar.
Kort summering
Ett företags hållbarhetsarbete handlar om:
- Riskminimering (anseende och fortlevnadsmässigt)
- Att möta marknadens / kundens / intressentens krav och önskemål (befintliga som framtida)
- Innovation (skapa nyutveckling, konkurrensfördelar, öka vinst och minska kostnader)
- Interna processer och optimering (kostnadsbesparingar, rutiner och riktlinjer och enhetlig profil)
- Kommunikation och marknadsföring (god PR, synergieffekter och möjligheter att påverka i egen riktning)
För grundsyftet för ett effektivt hållbarhetsarbete är enkelt - Hur kan vi optimera vinsten för företaget utan att för den skull bidra med mer negativ påverkan? Målet för alla verksamheter bör i slutändan vara att gå ifrån ett "minimerings-tänkande" till att tänka optimering och "att göra rätt". Med andra ord, gå ifrån att tänka "hur minskar vi våra utsläpp av X" (och därmed är lite mindre dåliga) till "hur kan vi bidra till att motverka problemet" (och alltså vara bra)?
Lycka till i ditt arbete!
//Henke
fredag 3 december 2010
måndag 22 november 2010
Utmaningarna hopar sig
Föreställ dig att du sitter i en båt, som inte kan kan komma i land. För dramatikens skull kan vi ta en gammal klassisk Ostindienfarare. Båten glider fram på en solig sjö med en stadig bris, inget land i sikte varken förr eller senare. I båten finns en besättning (både män och kvinnor) som, sedan ni gav er ifrån land för en herrans massa år sedan, stadigt har vuxit till sig. Det har gått fint då fisket har varit bra och regnet försett båten med färskvatten. Vad gör båtens besättning den dagen då fisken och vattnet börjar att ta slut? När besättningen är för stor, tillgångarna på resurser för små och ytan för liten för att kunna upprätthålla livet så som man vant sig vid?
Var det bara jag som såg klassikern "Myteriet på Bounty" i helgen? Bra film, en riktig klassiker. Nu kanske det inte finns solklara paralleller som kan dras mellan denna film och detta blogginlägg, men kanske en och annan poäng kan göras.
Ju mer jag arbetar med hållbarhetsfrågor, desto mer till insikt kommer jag att saker och ting idag rör sig i ett tempo som är helt ofattbart. När mina mor- och farföräldrar föddes (1917, alla fyra) fanns det ca: 2 miljarder människor på jorden. När mina föräldrar föddes (1948) var summan ca: 4,5 miljarder. När jag föddes (1983) var jag en av ca: 6 miljarder och idag, 2010 (nästan 2011) är vi ca: 7 miljarder.
Detta är vad som kallas exponentiell tillväxt och detta, har jag kommit att inse, är grunden till varför jag, och många med mig, upplever att utvecklingen går i en sådan rasande fart. det är också till stor del anledningen till följande faktum:
Tillväxt är inte ett tillstånd som, om byggt på ändliga resurser, kan fortgå för alltid
Ta en cancer till exempel. Det börjar med en eller ett par enstaka celler som p.g.a. skadat genom börjar att växa okontrollerat. Immunförsvaret gör sitt bästa för att ta död på dessa celler men ibland misslyckas de. Då börjar cancern att växa, och växa och växa. I slutändan dödar den sin värd, sin planet, sitt universum och cancern dör därmed med kroppen som den bebodde.
Med andra ord: Tillväxt är inte ett tillstånd som, om byggt på ändliga resurser, kan fortgå för alltid
Vi kan göra samma tankeexperiment men istället välja något mindre dramatiskt, som en bakterie. Vi kallar vår bakterie Sven. Sven är en glad bakterie som bor i en flaska och det bästa han vet är att göra kopior av sig själv. Han är så bra på detta att han producerar en kopia av sig själv varje minut. Sven är ihärdig och hans kopior likaså, som också producerar en kopia varje minut. Det vill säga 1 Sven blir 2 Sven blir 4 Sven blir 8 Sven, och så vidare... Vi placerar Sven i sin flaska kl 11:00 en solig söndag och låter Sven göra det Sven gör bäst, d.v.s. kopiera sig självt.
Hur lång tid tar det för Sven att fylla flaskan av sig själv?
Svaret: 1 timme, eller 60 minuter eller 3600 sekunder.
Hur många Sven har vi i flaskan kl. 11:59?
Svaret är att flaskan då endast är halvfull. "Inte mer?" tänker du. Och där har vi knäckfrågan vad gäller exponentiell tillväxt. Om någon av alla Svennarna i flaskan kl. 11:59 hade uttryckt sig i stil med "Öh, hallå. Jag har funderat lite på detta och kommit fram till att vi kommer att ha nått vårt tillväxt-tak om 1 minut..." Hade någon trott denne Sven eller skulle man istället gått till Sven på hörnan, köpt en ny Volvo V70 och sedan åkt hem för att kolla på Idol och kopiera sig själv (kl. 11:59)?
En gång till: Tillväxt är inte ett tillstånd som, om byggt på ändliga resurser, kan fortgå för alltid
Vad vi står inför, som mänsklighet, är inte en, eller två utan flera utmaningar av globala och helt sinnessjukt stora proportioner. Vi ser:
1. It's getting crowded in here! - En befolkningstillväxt som innebär att vi inom 30-40 år kommer att vara 9 miljarder människor.
2. Peak-oil: Inträffade enligt vissa beräkningar 2004 och innebär att fr.o.m. då kommer vi finna mindre olja och den kommer bara bli dyrare att utvinna och därmed också att använda.
3. Peak-"this, that and everything". Resurserna tar slut. Om ni hör någon säga något i stil med "det finns kolresurser för 250 år till", ja då menar man utifrån dagens och förväntade fyndigheters totala mängd - utifrån dagens användning!! Och detta är viktigt att poängtera, för inte fasen har mänskligheten börja att producera och konsumera mindre grejer med åren eller minskat vår levnadsstandard. Resurserna krymper och redan idag lever 1,2 miljarder utan säker tillgång till rent vatten och så ska vi bli 2 miljarder till (d.v.s. Europa + Nordamerika + Sydamerika).
4. Born poisoned - I min kropp idag kan man finna mellan 200 - 400 olika typer av kemikalier. Min spermiekvalitet är mellan hälften till en tredjedel så bra som min pappas. Han innehåller i.o.f.s. DDT som förbjöds på 70-talet. Jag innehåller istället stora mängder PFOS och olika typer av flamskyddsmedel. Vi introducerar fler och fler kemikalier i samhället som i grund och botten nu hotar vår blotta existens. Jag fick i förra veckan svaret av Stefan Jarl, skaparen av dokumentären Underkastelsen, på frågan om han var i mina skor om han skulle valt att skaffa barn, nu när han vet det han gör. "Det vet i fan..." var hans korta och brutalt ärliga svar.
Nu kanske jag inte kommer att ta Stefan på orden men om jag väljer att inte göra det, ska jag då skaffa mer än ett barn? Och ska detta barn ha nya grejer av allt? Ska jag vara föräldern som inte köper det nya spelet, cykeln, kläderna, filmen till sitt barn och låter det utstå de sociala konsekvenserna av detta? Eller är detta något som kommer att ordna sig självt tro?
Jag väljer att se framtiden som ljus och ofantligt spännande! Vad som helst kan hända. Just nu är vi på "Highway to hell" (som legenderna sjunger) men det i sig tycker jag känns befriande. Det värsta som kan hända är att det blir precis så som så många förutspår och går det då riktigt illa, ja behöver de flesta av oss inte oroa oss längre.
Men tänk om vi, kollektivt och unisont, lyckas att ändra inriktning? Att vi lyckas leva med planetens bärande förmåga och vara glada och lyckliga utan en ny Ipod?
Utmaningarna hopar sig och jag väljer att sätta mig längst fram på tåget för att göra mitt bidrag till att lösa dem, en efter en efter en efter en. För dig som vill lära dig mer om exponentiell tillväxt och de utmaningar detta medför, kan jag VARMT(!) rekommendera följande länkar:
Chris Martenson's "Crash course" (del 1 av 19 nedan):
Och dennes hemsida: http://www.chrismartenson.com/
//Henke
Var det bara jag som såg klassikern "Myteriet på Bounty" i helgen? Bra film, en riktig klassiker. Nu kanske det inte finns solklara paralleller som kan dras mellan denna film och detta blogginlägg, men kanske en och annan poäng kan göras.
Ju mer jag arbetar med hållbarhetsfrågor, desto mer till insikt kommer jag att saker och ting idag rör sig i ett tempo som är helt ofattbart. När mina mor- och farföräldrar föddes (1917, alla fyra) fanns det ca: 2 miljarder människor på jorden. När mina föräldrar föddes (1948) var summan ca: 4,5 miljarder. När jag föddes (1983) var jag en av ca: 6 miljarder och idag, 2010 (nästan 2011) är vi ca: 7 miljarder.
Detta är vad som kallas exponentiell tillväxt och detta, har jag kommit att inse, är grunden till varför jag, och många med mig, upplever att utvecklingen går i en sådan rasande fart. det är också till stor del anledningen till följande faktum:
Tillväxt är inte ett tillstånd som, om byggt på ändliga resurser, kan fortgå för alltid
Ta en cancer till exempel. Det börjar med en eller ett par enstaka celler som p.g.a. skadat genom börjar att växa okontrollerat. Immunförsvaret gör sitt bästa för att ta död på dessa celler men ibland misslyckas de. Då börjar cancern att växa, och växa och växa. I slutändan dödar den sin värd, sin planet, sitt universum och cancern dör därmed med kroppen som den bebodde.
Med andra ord: Tillväxt är inte ett tillstånd som, om byggt på ändliga resurser, kan fortgå för alltid
Vi kan göra samma tankeexperiment men istället välja något mindre dramatiskt, som en bakterie. Vi kallar vår bakterie Sven. Sven är en glad bakterie som bor i en flaska och det bästa han vet är att göra kopior av sig själv. Han är så bra på detta att han producerar en kopia av sig själv varje minut. Sven är ihärdig och hans kopior likaså, som också producerar en kopia varje minut. Det vill säga 1 Sven blir 2 Sven blir 4 Sven blir 8 Sven, och så vidare... Vi placerar Sven i sin flaska kl 11:00 en solig söndag och låter Sven göra det Sven gör bäst, d.v.s. kopiera sig självt.
Hur lång tid tar det för Sven att fylla flaskan av sig själv?
Svaret: 1 timme, eller 60 minuter eller 3600 sekunder.
Hur många Sven har vi i flaskan kl. 11:59?
Svaret är att flaskan då endast är halvfull. "Inte mer?" tänker du. Och där har vi knäckfrågan vad gäller exponentiell tillväxt. Om någon av alla Svennarna i flaskan kl. 11:59 hade uttryckt sig i stil med "Öh, hallå. Jag har funderat lite på detta och kommit fram till att vi kommer att ha nått vårt tillväxt-tak om 1 minut..." Hade någon trott denne Sven eller skulle man istället gått till Sven på hörnan, köpt en ny Volvo V70 och sedan åkt hem för att kolla på Idol och kopiera sig själv (kl. 11:59)?
En gång till: Tillväxt är inte ett tillstånd som, om byggt på ändliga resurser, kan fortgå för alltid
Vad vi står inför, som mänsklighet, är inte en, eller två utan flera utmaningar av globala och helt sinnessjukt stora proportioner. Vi ser:
1. It's getting crowded in here! - En befolkningstillväxt som innebär att vi inom 30-40 år kommer att vara 9 miljarder människor.
2. Peak-oil: Inträffade enligt vissa beräkningar 2004 och innebär att fr.o.m. då kommer vi finna mindre olja och den kommer bara bli dyrare att utvinna och därmed också att använda.
3. Peak-"this, that and everything". Resurserna tar slut. Om ni hör någon säga något i stil med "det finns kolresurser för 250 år till", ja då menar man utifrån dagens och förväntade fyndigheters totala mängd - utifrån dagens användning!! Och detta är viktigt att poängtera, för inte fasen har mänskligheten börja att producera och konsumera mindre grejer med åren eller minskat vår levnadsstandard. Resurserna krymper och redan idag lever 1,2 miljarder utan säker tillgång till rent vatten och så ska vi bli 2 miljarder till (d.v.s. Europa + Nordamerika + Sydamerika).
4. Born poisoned - I min kropp idag kan man finna mellan 200 - 400 olika typer av kemikalier. Min spermiekvalitet är mellan hälften till en tredjedel så bra som min pappas. Han innehåller i.o.f.s. DDT som förbjöds på 70-talet. Jag innehåller istället stora mängder PFOS och olika typer av flamskyddsmedel. Vi introducerar fler och fler kemikalier i samhället som i grund och botten nu hotar vår blotta existens. Jag fick i förra veckan svaret av Stefan Jarl, skaparen av dokumentären Underkastelsen, på frågan om han var i mina skor om han skulle valt att skaffa barn, nu när han vet det han gör. "Det vet i fan..." var hans korta och brutalt ärliga svar.
Nu kanske jag inte kommer att ta Stefan på orden men om jag väljer att inte göra det, ska jag då skaffa mer än ett barn? Och ska detta barn ha nya grejer av allt? Ska jag vara föräldern som inte köper det nya spelet, cykeln, kläderna, filmen till sitt barn och låter det utstå de sociala konsekvenserna av detta? Eller är detta något som kommer att ordna sig självt tro?
Jag väljer att se framtiden som ljus och ofantligt spännande! Vad som helst kan hända. Just nu är vi på "Highway to hell" (som legenderna sjunger) men det i sig tycker jag känns befriande. Det värsta som kan hända är att det blir precis så som så många förutspår och går det då riktigt illa, ja behöver de flesta av oss inte oroa oss längre.
Men tänk om vi, kollektivt och unisont, lyckas att ändra inriktning? Att vi lyckas leva med planetens bärande förmåga och vara glada och lyckliga utan en ny Ipod?
Utmaningarna hopar sig och jag väljer att sätta mig längst fram på tåget för att göra mitt bidrag till att lösa dem, en efter en efter en efter en. För dig som vill lära dig mer om exponentiell tillväxt och de utmaningar detta medför, kan jag VARMT(!) rekommendera följande länkar:
Chris Martenson's "Crash course" (del 1 av 19 nedan):
Och dennes hemsida: http://www.chrismartenson.com/
//Henke
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)