Den industriella revolutionen var, och är, bland det mest enorma en enskild art har lyckats att genomföra under jordens historia. Betänk att när våra mor- och farföräldrar växte upp var häst och vagn ett vanligt transportsätt och sviterna från en enkel halsfluss kunde vara enorma. Men sådan är fortfarande vardagen för majoriteten av jordens befolkning. En miljard människor svälter enligt FN. Nu är det dags för den nya industriella revolutionen!
Gång på gång återvänder jag till Monty Pythons film ”Life of Brian”. En fantastisk skapelse som inte bara driver med religion på ett skojigt sätt utan även ger en tankeställare över alla typer av ideologier eller befästa tankesätt. Att vi människor skapat en värld där vår blotta existens är hotad genom de tekniska, sociala och ekonomiska system vi skapat är mycket uppenbart. Vi kan inte fortsätta som vi gör. Dock måste vi ta oss en tankeställare över vilken typ av påverkan som kan accepteras och vilka värden vi vill skapa. Andelen av västerlänningar som aktivt vill gå tillbaka till en tid av häst och vagn är få till antalet för industrialismen har fört med sig en väldig massa fördelar.
Men lika ofta som man hör extrema argument för att vi måste gå tillbaka till småskalighet, hör man argument från andra sidan som säger ”vi kan inte ändra på oss”, ”såhär har vi alltid gjort, varför skulle det helt plötsligt vara fel?”. Denna typ av argumentation ger mig krupp. Världen är ständigt föränderlig. Ta dig själv en titt i spegeln – inte ser du lika dan ut idag som för fem år sedan. Så varför skulle gårdagens sanningar vara dagens?
Som inledningen nämnde så har industrialismen fört med sig en massa fördelar för en massa människor – inget snack om saken. Men majoriteten av mänskligheten lever fortfarande i ett Sverige anno 1850. Ännu mer beklagligt är den sjättedel av mänskligheten som lever (knappt) i svält. Denna sjättedel kan inte bry sig om miljön eller något annat heller som är någorlunda långsiktigt. För dem handlar det om att överleva för dagen och då kvittar det om överlevnaden hänger på att fiska upp den sista fisken, hugga ned det sista trädet eller skjuta den noshörningen.
Men det är inte denna fattiga sjättedel eller någon annan sjättedel heller som står för den stora påverkan på våra ekosystem. Det är den rika västvärlden. Den rika tiondelen(!) som utnyttjar 90% av jordens tillgångar. Kan vi bara skapa en dräglig tillvaro för dessa människor (tillsammans med utbildning och frigörelse av kvinnor) som gör att de får upp anklarna ur skiten är många segrar vunna.
Så, länge leve revolutionen! Alla incitament finns idag för företag, privatpersoner, länder, stater, nationer och samfund att på egen hand arbeta för en bättre värld. Internet gör det möjligt för oss att kommunicera direkt med odlaren/tillverkaren av en produkt på andra sidan jorden, hur fantastiskt är inte det?! Men det kräver att vi ser på saker och ting ur ett nytt ljus och det kräver att vi går tillbaka till rötterna för att sedan kunna skörda frukterna.
Ekonomi – kommer från ordet ekos som betyder ”hushållning med begränsade resurser”. Inte vinstmaximering över ett kvartal för giriga aktieägare, inte utnyttja skiten ur icke-förnyelsebara resurser tills de tagit slut och inte att producera vad som helst till vilket ekologiskt och humanitärt pris som helst. Om vi som privatpersoner, företag och länder vågar inse att ordet ekonomi rymmer allt vad hållbar utveckling handlar om – ja, då har vi i princip löst problemet.
Så hur fixar vi detta då? Jo, det finns för företag ett sätt att producera produkter som verkligen ligger helt i linje med ovan. Och det är från vagga till vagga (Cradle to Cradle-principen). Denna princip är lika enkel som den är främmande den gängse synen över hur vi producerar produkter. Vad det handlar om är att varje produkt skall produceras på ett sådant sätt att de utgör en resurs för ett kretslopp, antingen tekniskt eller biologiskt. Vi är vana vid linjära produktionsförlopp som beskrivs som uttag av resurser – upparbetning av råvara – förfining och produktion – försäljning, distribution – användning – släng skiten! Klart som tusan att vi kör slut på jorden om vi driver vår produktion genom linjära produktionsprocesser.
Vi kan ta ett exempel från min egen arbetsgivare. Kinnarps har länge jobbat med att effektivt utnyttja resurser (men inte följ C2C-principen fullt ut). Men alla bäckar små! Till exempel görs idag fyllnadsmaterial till ljuddämpande skärmar av eget tygspill från produktionen, filtar används för att packa produkterna i vid tranport (som sedan återanvänds) och förhoppnings kommer vi snart kunna göra dessa filtar av eget tygspill likaså – och då ingår de i ett kretslopp.
Vad C2C handlar om är att inget avfall ska finnas (det ska vara en resurs i ett annat kretslopp, tekniskt eller biologiskt) och att energin som tillförs i mellanledan skall vara förnyelsebar. Låter fint? Jag tycker det låter helt jävla enormt!
Dessvärre finns det många hinder på vägen. Till exempel vad gäller lagstiftning över hantering av avfall som sätter käppar i hjulet för hur ett avfall får tas om hand och av vem. Men bollen är i rullning och mycket händer och det är just detta som gör att tröga system (som ekonomi, juridik och politik) inte hänger med.
Dagens ord är tålamod, men inte för mycket för då kan det var för sent.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar