torsdag 29 mars 2012

Att se samma bild

Hur viktigt är det att veta vad man vill innan arbetet påbörjas? Denna fråga ställde vi oss för länge sedan och svaret blev väldigt tydligt. För oavsett var man börjar i sitt hållbarhetsarbete så är den gemensamma synen, bilden och färdriktningen det absolut viktigaste. Utan den är det strunt samma om vi har alla certifieringar, gör för mycket eller för lite eller tar fram nya bra koncept. Om vi inte vet vilken bil vi vill ha kommer inte alla att hänga med på resan.


Här följer en betraktelse från verkligheten:


Jag är hos ett företag och håller en föreläsning. Jag ber deltagarna att rita varsin bil.


En person ritar en gammal Volvo.

En annan ritar en intensivt röd sportbil.

En tredje ritar något som ser ut som en rymdfarkost.


Alla ritar olika bilar.

Alla har de olika bilder för sitt inre när jag ber dem rita en bil.


Jag ber deltagarna berätta om företagets hållbarhetsarbete.

En person berättar om alla certifieringar de borde skaffa.

En annan berättar om att det här med hållbarhet har gått för långt.

En tredje berättar att hon faktiskt inte kan arbeta på ett företag som inte har ett seriöst hållbarhetsarbete.


De berättar olika saker av samma anledning som de ritade olika bilar.


Tror du att det är viktigt att vi har samma bild för att vi ska kunna förstå varandra?


Tror du att det är viktigt att vi har samma bild av vad ett framgångsrikt hållbarhetsarbete är för att skapa ett framgångsrikt hållbarhetsarbete?


Det tror vi.


Det kallas för att ha en gemensam målbild. En målbild som leder oss dit vi ska. För om vi inte vet vart vi ska hur ska vi då kunna hamna där?


tisdag 27 mars 2012

Bloggen öppnar filial på Facebook - En stunds reflektion kring målgruppsarbete

Att anamma ny teknik är inte alltid det lättaste. Samma gäller med ny kunskap eller beteende. Om vi ser till hela populationen så kan man klassificera in oss i fem olika kategorier. Att veta till vilken kategori ens produkt, tjänst eller budskap riktar sig är oerhört viktigt för att kunna nå framgång. Så vad säger det om just denna blogg som tagit nästa två och ett halvt år att orka sig ut på Facebook? =)


Om vi kikar över de fem olika kategorierna som vetenskapen vill placera in oss i gällande beteendemönster av nyheter, ser det ut såhär:














Vi klassificeras alltså som: "Innovatörer", "Tidiga mottagare", "Tidig majoritet", "Sen majoritet" och "Eftersläntrare". Innovatörerna är de som kommer på allt; idéer, kunskap, produkter, tjänster, arbetssätt m.m. Det är tack vare dessa som vi har fin-fina uppfinningar som hjulet, penicillin, atombomber, tandtråd och kastanjetter.

Men de intressantaste grupperna i det hela anser jag är dina tidiga mottagare och den tidiga majoriteten. De tidiga mottagarna är de som köar i ett halvt dygn för att köpa en iPhone (när du en vecka senare kan gå rakt in och köpa samma vara, kanske lite billigare, inom loppet av 20 minuter). Det var denna grupp som mer än gärna satte sig i den första vagnen, tog den första dosen penicillin, smällde av den första atombomben, drog en tråd mellan gaddarna eller knäppte loss och skapade rytmisk musik.

Huruvida en produkt, en tanke, kunskap eller en idé är framgångsrik beror dels på hur stor del av gruppen tidiga mottagare faktiskt mottar "grejen". Men det är inte tillräckligt! För bakom denna grupp står din tidiga majoritet. Det är de som tittar på när andra köper första generationens smartphones, platt-tv skärmar eller hoppar bungee-jump. Denna grupp har ett litet större risktänkande och vill helt enkelt se hur det går för de som är först (d.v.s. funkade telefonen, gav platt-tv:n bättre bild eller överlevde man hoppet?).

För att just din "grej" (idé, produkt, tjänst eller kunskap) ska bli framgångsrik så gäller det att man inte stannar vid de tidiga mottagarna utan att grejen sedan övergår till att användas av en större majoritet.

I vilken kategori du själv placerar dig beror lite på vad för något vi pratar om, det varierar kort och gott. Men samma typ av tänkande kan appliceras i de flesta sammanhang, t.ex. när du driver ett projekt eller vill lansera en idé internt inom din organisation. Försök att se över din målgrupp och definiera den (grovt) utifrån hur idén/budskapet mottas. I och med att det alltid är lättare att arbeta i medvind så ska man se till att samla sina tidiga mottagare och majoritet kring sig. De andra kommer att böja sig till slut.

För den sena majoriteten och eftersläntrarna är de som inte vill ändra på sig. Skalan går från konservativ till rakt av stock-konservativ (ungefär som att argumentera samkönade äktenskap med Livets Ord, det är liksom ingen idé). Vad som är väldigt entusiasmerande är att eftersläntrarna är de som är tvungna att anpassa sig i slutändan till vad majoriteten redan gör/tycker/tänker.


Så vad har detta med att bloggen nu finns på Facebook? Ja, nu finns en möjlighet att föra enklare dialoger, snabba samtal och ytterligare öka möjligheten att förmedla hållbarhet så att alla KAN vara en del av den!

//Henke

onsdag 14 mars 2012

Behöver vi uppfinna hjulet på nytt?

Ju mer jag tänker på västvärldens fokusering på att arbeta för en bättre miljö och en hållbar utveckling, desto mer konfunderad blir jag. Vissa företag, privatpersoner, politiker och organisationer tar sig an frågan med mycket kunskap och stort intresse och engagemang – andra verkar mer göra det utan att riktigt ha koll på vad de gör. Och så finns det ju de som totalt skiter i det rakt av. Man kan lite jämföra det med tonårs-sex!


Den vanliga reaktionen här brukar vara ”va i he…??” men tillåt mig förklara. CSR- eller hållbarhetsarbete i företag är precis som tonåringar och deras sexliv. Alla säger att de gör det, men väldigt få gör det och av de få som faktiskt gör det på riktigt är det väldigt få som gör det särskilt bra…


Men det är egentligen inte detta i sig som gör mig konfunderad (att det finns en skillnad i arbetssätt eller hur man tacklar frågan), utan att det överhuvudtaget är en ”bi-fråga” som måste beaktas. Det borde ju vara det mest naturliga för vem som helst att bry sig om!


Om vi tar en titt tillbaka på mänskligheten (och vi behöver ju inte gå särskilt långt tillbaka i historien, eller alls om vi tar oss utanför västvärlden) så levde vi alla utifrån vad vår närmiljö kunde producera och vilka tjänster den levererade. Ta t.ex. det vi kallar ”regional mat”, d.v.s. gammal hederlig husmanskost eller mat som är specifika för ett visst område. Det är ju en direkt spegling av naturresurserna och klimatet, alltså de givna förutsättningarna.


När vi är direkt beroende av ekosystemtjänsterna (luft, vatten, bördig jord, vilt, pollinering, material m.m. m.m.) är det ibland smärtsamt tydligt hur sårbara vi är för naturens nycker. En översvämning förstör din åker, en storm fäller din skog eller en brand grillar din boskap. Rakt av skitsurt!


Men i dagens moderna värld verkar det som om vi, privatpersoner som företag, inbillar oss att vi inte är påverkade av naturen och inte längre beroende av ekosystemtjänsterna för vår överlevnad. Djur är något som finns i skogen, som finns ute på landet, där man odlar mat men det är ju här, i staden där jag bor som är den ”riktiga” världen.


Därför undrar jag om att den största utmaningen för att nå en hållbar utveckling är om vi inte behöver uppfinna hjulet på nytt. Och med hjulet menar jag en fundamental förståelse och respekt för vår natur och livsmiljö. En förståelse och respekt som för alla som direkt lever av naturen har som en del i sitt dna.


Jag pratar inte här om något påtvingat moraliskt paradigmskifte á la Al Gore utan om en förståelse och kunskap som väcka vår inneboende empati. För visst är det mindre troligt att du som bonde väljer att förgifta en åkermark för någon annan när du vet vilket kaos det skulle skapa på din egen? På samma sätt som att vi försöker att vara trevliga mot varandra för vi vet hur tråkigt det är att bli behandlad illa.


Det jag tycker är väldigt roligt är att jag tycker mig börja se en enhetlig bild över hur vi, privatpersoner och företag, pratar om hållbarhet idag. Inte som en ”miljöpålaga” som ger oss cred i pressen, utan som en naturlig del som inbegriper den ekonomiska och sociala dimensionen likaså. Ta bara den senaste tidens diskussioner om Greklands finanskris och finansmarknadens uppbyggnad.


Sammanfattningsvis, om jag tillåter mig att vara riktigt optimistiskt så Ja, vi behöver uppfinna hjulet på nytt och det börjar i debatten nästan låta som att vi är på god väg att göra just det.


//Henke