fredag 23 november 2012

Proffspolitiker eller hobbytyckare?

Häromdagen visades programmet Uppdrag Granskning om det svenska laxfisket (kolla på programmet HÄR). Problemet med det svenska laxfisket är enkelt: Vi fiskar konsekvent dubbelt så stora kvoter än vad forskare har kommit fram till är hållbara nivåer. Vi menar dock att det inte är fisket i sig  som är det stora problemet, utan vår Jordbruksministers (Eskil Erlandsson) uttalande och inställning till forskarnas rekommendationer. Dessa ses som en bottenplatta att utgå ifrån!



Vi kan göra en jämförelse med Erik Almqvists bevisade rasism och påhopp på Soran Ismail i de tv-sekvenser som Expressen rullat ut. I dessa kallar Erik Almqvist folk till höger och vänster för diverse vedervärdiga glåpord. Men, som Soran Ismail påpekade, är inte glåporden det väsentliga. Vad som är det är när Erik Almqvist säger till Soran Isamail: "Det är inte ditt land, det är mitt land". Detta uttalande har med rätt diskuterats mycket och bevisar Almqvists snedvridna och främlingsfientliga inställning till invandring. Att, som svensk medborgare, inte har rätt till sitt eget land - baserad på etnicitet - är ett extraordinärt sjukt påhopp från en yrkespolitiker.

Hur hänger detta då ihop med Eskil Erlandsson? Ingenting vad gäller rasism men däremot vår Jordbruksministers inställning till vetenskap. Uttalandet att de vetenskapligt framställda fiskekvoter som tas fram ska ses som "en bottenplatta" att utgå ifrån i förhandlingarna på EU-nivå är helt absurt!

Att på detta sätt, som yrkespolitiker, uttala sig om vetenskapligt belagd fakta gör att vi börjar fundera på vilken annan typ av vetenskap vi bör se som "en bottenplatta" att utgå ifrån i våra beslut. Kanske vi ska börja bygga hus baserade på att gravitationen kan vara hälften så stark och att vi därmed inte behöver bygga med samma hållfasthet längre? Eller, som i fallet fiskekvoter, fördubbla mängderna fett, socker och alkohol som socialstyrelsen rekommenderar att vi högst ska inta? För det är ju endast rekommendationer...

Eskil Erlandsson bör ta sig en rejäl funderare över på vilka grunder han fattar beslut som politiker. För visst är det väl att föredra att vi har politiker som lyssnar på vad vetenskapen säger och baserar sina beslut på fakta och inte på känsla?

Med detta sagt är det lite lugnande att läsa på DN:s hemsida att det finns europaparlamentariker från samma allians som faktiskt ifrågasätter vår fiskepolitik och kräver en ändring.




fredag 2 november 2012

Är katastrofstormarna växthuseffektens fel?



Är verkligen stormar som Sandy, Katrina, Gudrun och Per en följd av den förstärkta växthuseffekten eller en helt naturlig del av vårt klimat? I detta inlägg reder vi ut begreppen en aning och fördjupar oss i vår klimatpåverkans följdorsaker. 

 

Runt middagsbord, bland forskare och i media går diskussionerna nu på högvarv efter att stormen Sandy ödelagt stora delar av Kuba, Haiti och den amerikanska ostkusten. Är det växthuseffektens fel att vi upplever såhär kraftiga stormar som vi gör?

Det kortfattade svaret lämnar en del att önska: Nja… Låt oss först ta en titt på hur växthuseffekten fungerar:

Tack vare gaser som koldioxid, metan, vattenånga m.fl. bevaras viss värme från solens instrålning i jordens atmosfär. Precis på samma sätt som glaset i ett växthus fungerar. Hade vi inte haft någon växthuseffekt alls hade medeltemperaturen på jorden varit flera grader under noll och därmed hade inget rinnande vatten funnits och troligtvis inga avancerade livsformer, i alla fall inte på land.

Vad som händer när vi människor hugger ned skog (som absorberar koldioxid) och pumpar ut klimatpåverkande gaser är att vi ökar atmosfärens möjlighet att bevara värme. Vi tilläggsisolerar vårt växthus helt enkelt!


Och vad är då värme om inte energi. Med andra ord, när vi ökar atmosfärens möjligheter att bevara värme så ökar vi även mängden energi som atomsfären kan lagra. För att en tropisk orkan ska kunna bildas krävs följande förutsättningar: ” tillräckligt hög vattentemperatur, instabil luft i atmosfären, hög luftfuktighet i den lägre troposfären, tillräcklig corioliskraft för att upprätthålla det låga lufttrycket i centrum, ett redan existerande lågtryck och att skillnaden i medelvindstyrka inte skiljer med mer än cirka 10 m/s mellan havsytan och troposfären.” Läs mer HÄR


Vad en ökad temperatur ger oss är bl.a. högre vattentemperatur, en ökad mängd luftcirkulation (förhållande mellan varm och kall luft) och mer luftfuktighet. Dessa förhållanden fanns såklart innan industrialismens början. Skillnaden idag är att idag finns mer energi att tillgå som föder redan existerande stormar. Det finns inga bevis för att vi idag har fler stormar än för 50 år sedan. Dock finns det goda indikationer på att det stormar som uppkommer är kraftigare och mer långlivade.

I media framförs ofta ett ”bevis” på att växthuseffekten påverkar stormar då stormrelaterade försäkringsskador har ökat enormt under senare år. Helt kan vi dock inte bortse från detta faktum men det är inte så mycket ett bevis i sig utan mer ett tecken på att vi idag är 7 miljarder människor (mot 2,5 miljarder 1945) och att vi väljer att bygga hus och infrastruktur på olämpliga platser eller med bristande konstruktion. 

Sammanfattningsvis är det nog så att kraftfulla stormar av typen Sandy är något som vi måste vänja oss vid och mer ta för givet än att bli häpna över när de inträffar. Detta leder också osökt in på frågan vad vi som enskilda, som företag och som samhälle bör vidta för åtgärder för att anpassa oss. Men den frågan hinner vi inte reda ut idag. Däremot kan vi starkt rekommendera att, om du inte redan gjort detta, börjar minska dina klimatpåverkande utsläpp och på så sätt bidrar till lösningen för att inte förstärka växthuseffekten ytterligare.

torsdag 18 oktober 2012

Telia Sonera – En bakåtsträvande dinosaur av rang!



Ett av Sveriges största företag inom sin bransch, medstatligt ägande (d.v.s. du, jag och alla är ägare), med en vinst på 7 miljarderoch marginaler på otroliga 40 %, ska säga upp 2 000 anställda då ”omsättningeninte växer”.

 


Vi tar det igen: Vinst på 7 miljarder, 40 % marginaler – 2 000 personer får gå.
 
Den tillväxt inom företaget som sker är i Eurasien i länder som Uzbekistan där Telia Soneras mutor och arbete med regimer har fått stor kritik.

En så kallad ”näringslivshöjdare” Per-Eric Fylking intervjuades av SVT i gårdagens reportage. Se hela inslaget här. ”Fylking har jobbat med Telia ända sedan Televerkstiden, senast som styrelseordförande i Overseas Telecom, som är Telias intressebolag som byggt upp mobil verksamheten i bland annat Asien ” enligt SVT. 

Per-Eric Fylking analyserar Telia Soneras val att verka i regimer som förföljer sina medborgare med följande: ”Skall man vara med måste man spela efter deras regler, det kan finnas regler utomlands som inte stämmer med svensk etik, särskilt i Asien.” 

Låt oss då analysera läget:
1. Vi har ett massivt, väldigt lönsamt, statligt ägt företag som inte ökar sin omsättning enligt plan 

2. Företaget vill därför säga upp 2 000 anställda och satsa på de länder där omsättningen (tillväxten) ökar.

3. Man motiverar sina val med att man måste växa och därför ”se över kostymen”

4. För att tjäna pengar så är det ok att kasta sitt eget och sin ägares sunda förnuft och etiska och moraliska kompass över bord

Vad det säger mig är att Telia Sonera prioriterar tillväxt högre än stabil avkastning och att ”näringslivshöjdaren” Per-Eric Fylking är en åsiktsdinosaurie av rang. Att mena på att det inte går att förena företagande med hänsynstagande med motiveringen ”då får vi inte vara med” är ett alibianförande av Millgrimska proportioner. För om det är ok att tjäna pengar genom att muta och bidra till regimers förföljelser av medborgare, var går gränsen för god företagssed? 

Hela Fylkings uttalande skriker skolgårdsmentalitet. Han väljer att ställa sig på mobbarnas sida för att inte riskera att själv bli mobbad eller inte få vara med och leka. Vem vill göra affärer med, jobba för eller köpa produkter av en mobbare?

Jag har inte hjärta att fullt ut skriva vad jag verkligen tycker om dessa uttalanden och beteende. Men jag väljer att ta ställning rakt emot Telia Sonera och ”näringslivshöjdaren” Per-Eric Fylking. Opportunistisk och kortsiktig ”det-är-inte-vårt-fel”-mentalitet som ni anser är helt legitimt anser jag är helt förkastligt! Allt som är fel inom den moderna ekonomin kan egentligen sammanfattas med Telia Soneras agerande och Fylkings uttalande.

Igår blev jag argare än jag varit på länge. Idag skäms jag. Jag skäms för Telia Soneras agerande (som ett svenskt företag). Jag skäms över att min stat är ägare i detta företag. Jag skäms och häpnas över Fylkings åsikter och veka sinne att inte våga stå upp för sina och sina ägares principer. Jag trodde att Lundin Oil var ett unikum av ondska inom svensk industri. 

Telia Soneras agerande tangerar detta och Fylkings uttalande tyder på att ju snabbare vi kan få bort dessa åsiktsdinosaurier från våra bolagsstyrelser, desto snabbare kan vi skapa en långsiktigt god och trygg tillvaro för samtliga. Men ibland är jag rädd för att när väl detta garde av gamla gubbar väl har försvunnit så finns där inte mycket kvar att rädda…

måndag 11 juni 2012

Globalt fiske - en ödesfråga

Det är få naturresurser som vi människor är så beroende av som haven och det liv som lever där. Mer än 50 % av jordens befolkning tar sin huvudsakliga proteinkälla från haven varje dag. Dessvärre är också haven en av våra mest misshandlade resurser. I veckan sitter EU:s ministrar ned för att återigen se över hur vi bedriver storskaligt, kommersiellt fiske och det är något av en ödesfråga.



Vissa forskare menar att vi kan komma att se en total utfiskning av de större matfiskarna i världshaven t.o.m. år 2050. Samtidigt kastar europeiska fiskare över 1 000 000 ton matfisk överbord (döda och till ingen nytta), varje år. Anledningen är att fiskarna fått "fel" sorts fisk i nätet (t.ex. torsk när de endast hade kvot på kolja). Det är lite som att gå på älgjakt med napalm. Effektivt men det är svårt att säga åt alla rådjur, vildsvin, rävar och harar att hålla sig ur vägen när elden (nätet) drar förbi.

Detta är ju givetvis ett vansinne av stora proportioner, ett vansinne som väldigt få står bakom - fiskare som konsumenter. Därför är det otroligt glädjande att det finns enormt engagerade och duktiga människor i världen som arbetar för en förändring. Det finns flera sätt som du kan hjälpa till att minimera skadorna på våra världshav. Först och främst, titta på detta korta filmklipp från Fish Fight.net (och skriv sedan under uppropet).



Just nu kör Fish Fight 4 stycken helsidesannonser i brittisk, spansk, fransk och polsk media för att uppmärksamma fiskeministrarna som träffas i veckan att vansinnet med utkast av bifångst måste få ett stopp. När du är klar med detta kan du börja att titta efter denna logga på den fisk du köper:

(läs mer om MSC på: http://www.msc.org/sv?i18http://www.msc.org/sv?i18nredirect=truenredirect=true)


MSC (eller Marine Stewardship Council) fungerar precis som FSC (Forest Stewardship Council), fast med fiskbestånd istället för skogar.

Nästa steg kan vara att ladda ned denna broschyr, WWF:s fiskeguide. En väldigt enkel och informativ lite folder som är till stor hjälp när du står där i affären och ska välja middag.

Sist, men inte minst, välj alltid (och då menar vi verkligen ALLTID) bort jätteräkan från menyn. Inte nog med att den innehåller en massa antibiotika och dioxiner som du får i dig, odlingen av jätteräkor utrotar mangroveskogar över hela jorden i en rasande takt.

Se mer på Naturskyddsföreningens film här:



Allt gott och skriv nu på uppropet på www.fishfight.net så att vi kan få bevara levande hav även i framtiden!

tisdag 22 maj 2012

Miljömärkningsdjungeln – branschen som urholkar sin egen produkt


Det finns praktiskt taget hur många olika typer av märkningar som helst där ute. Vissa står stora och seriösa organisationer bakom, andra betecknas mer som greenwashing och som ett sätt att endast tjäna pengar och vilseleda konsumenter. Men hur ska man kunna veta vad som är vad?!



Under ett utbildningstillfälle ställde jag frågan ”Vilka miljömärkningar vet ni spontant om?”. Följande listades:

Svanen, FSC, Möbelfakta, Astma och Allergiförbundet, GECA (Good Environmental Choice Australia), Falken/Bra Miljöval, EPD/Miljövarudeklaration och EU-blomman. Som ni förstår så var just denna grupp skapligt insatta redan från början. Vi grävde lite till och kom då också på KRAV, Fair Trade, Rainforest Alliance, MSC och några till.

Vad som är oerhört intressant är hur samtliga märkningar ovan buntas ihop och ”i folkmun passerar som miljömärkningar”. Astma och Allergiförbundet och Fair Trade är inga miljömärkningar alls. FSC och MSC är i första hand spårbarhetsmärkningar och EPD är ett strukturerat sätt att beskriva en livscykelanalys.



Men hur ska en vanlig konsument kunna veta detta? Nej precis, det kan de inte. För vad är det som miljömärkningar, eller alla typer av märkningar, faktiskt säljer? Jo förtroende. De säljer en trygghet och ett förtroende att den tillverkare som har valt att ta ansvar i sin produktionskedja kan, mot betalning, få visa detta genom att sätta en logotyp på sin produkt.

Så vad händer då när konsumenten inte kan skilja på FSC och PEFC eller när Rainforest Alliance blandas ihop med Fair Trade? Samma som hände företagen Melitta eller Hoover: De blev så stora inom sin bransch att den typ av produkt som de sålde också blev namnet på produkten hela produktgruppen (därav melittafilter = kaffefilter och hoover = dammsugare).

Vad gäller just miljömärkningar anser jag att detta är mycket farligt i och med att märkningarna endast lever på sitt förtroende. Den dag som det uppdagas att licensinnehavarna inte följer reglerna eller att man lättar på kraven för att få in fler användare, ja då urholkas förtroendet och därmed försvinner ens produkt.Eller rättare sagt, märkningen kommer att finnas så länge som det finns tillräckligt många som inte är insatta och vet vad märkningen innebär och står för.

Lösningen? Märkningarna måste bli mycket bättre på att marknadsföra sig och förklara vad det är just denna märkningen gör och tillför för typ av värde. I och med att vi idag har märkningar såväl för material som komplexa produkter så blir situationen också mycket mer komplex för en användare. Få vet säkert att ett FSC-certifierat bord inte har några krav på sig genom certifieringen gällande vilka lacker eller kemikalier som tillförts bordet. Detta är viktigt för en märkning att påpeka för dess potentiella köpare för en missuppfattning gällande vilket ansvarstagande som en märkning utlovar tolkas endast negativ. I slutändan leder det till att vi slutar köpa miljömärkt för vi inte kan lita på att det faktiskt leder till en bättre miljö.

De är ju lite ironiskt att vi då väljer att köpa ”vad som helst” men så funkar många dessvärre.

Så, miljömärkningsorganisationer där ute: Börja snacka! Berätta vilka värden ni tillför världen och produkterna ni märker och vilken faktisk skillnad er märkta produkt gör i jämförelse med business as usual. Och om ni faktiskt inte kan visa detta, gör ni då någon skillnad? Och varför skulle ett företag välja att märka sina produkter med just ditt märke om företaget samtidigt inte kan kommunicera vilken skillnad det gör?


Allt gott!

//Henke

fredag 11 maj 2012

Oetiskt företagande eller företagande utan syfte?


Vad händer när ett företag endast arbetar utifrån att maximera sin vinst i alla lägen? Oftast lockar det investerare till sig som vill ha en bit av kakan. Mantrat ”shareholder value” upprepas gång på gång och legitimerar de beslut som företaget tar och aktiviteter man genomför. Men vad händer då när ett företag aktivt motarbetar sina egna aktieägare i deras önskningar att föra upp etik på dagordningen? Då är det fel typ av värde ägarna vill se att företaget ska skapa och vi upplever en fars av stora proportioner.



Lundin Petroleum. Det finns få företag i Sverige som rör upp så mycket känslor hos folk som just de. Om det inte är för deras aktiviteter i Sudan och Etiopien och kopplingar till utrikesminister Carl Bildts styrelsepost så kanske gällande kopplingar till de två fängslade journalisterna i Etiopen eller företagets önskningar på senare tid att få borra efter olja i Arktis.

Under företagets bolagsstämma senast framfördes önskningar från 22 procent av aktieägarna att en oberoende undersökning angående företagets förehavanden i Etiopien och Sudan mellan 1997 – 2003 skulle utredas. 78 procent av aktieägarna sa nej och därmed blir heller ingen utredning av. Den fars som skapades på bolagsstämman är i sig inte intressant utan vad som är verkligt intressant är mekanismerna bakom och hur Lundin gräver sin egen grav, spadtag för spadtag.

I flera artiklar har både DN och SVD rapporterat om Lundin Petroleum. Enligt SVD:s artikel ”Hetsigt på Lundinstämman” går det att läsa att den utredning en femtedel av aktieägarna ville få till stånd skulle gälla Lundins eventuella inblandningar i de fruktansvärda omständigheter som ledde fram till att 12 000 människor miste livet och att 160 000 personer fördrevs från sina hem.

Låt oss sätta dessa siffror i perspektiv: 12 000 döda är fyra gånger fler än soldater som dog under kriget i Afghanistan och det är 2000 fler personer än som bor i kommunen Malung-Sälen. 160 000 fördrivna människor är som att besluta att anlägga gruvor i Linköping och Falköping ihop.

Jag tror och hoppas någonstans att företag inte fattar ett beslut som faktiskt innebär att människor dör och fördrivs från sina hem. Åtminstone inte medvetet. Men det är just detta som är så intressant.

Det genomfördes ett känt psykologexperiment av Stanley Millgrim på 1960-talet som idag skulle ansetts som oetiskt. Vad man gjorde var att två personer kallades till experimentet, en blev utsedd till lärare och den andre till student. Experimentet gick ut på att läraren satt framför en kontrollpanel med elchocker som denne skulle ge till studenten, som satt på andra sidan en glasruta, när den svarade fel på en fråga, given av testledaren. Styrkan på elen gick från lätt obehagligt till xxx, d.v.s. dödligt. Vad läraren inte visste var att studenten var med på experimentet och alltså bara spelade. Testledaren upprepade samma mantra vid invändningar mot att distribuera elchocker: ”Experimentet måste fortgå. Det är av yttersta vikta att experimentet fortgår”.

När läraren kunde se och höra studenten slutade läraren att ge elchocker när denne kunde uppleva reaktionerna av de elchocker (som givetvis var fejkade) som denne distribuerade. När läraren endast kunde se studenten kunde läraren ge starkare elchocker men inte särskilt mycket mer. Men vad hände när läraren varken kunde se eller höra studenten och se konsekvensen av sina handlingar? 65 % av testpersonerna gav en dödlig stöt. Experimentet var oetiskt på så sätt att 65 % av testpersonerna fick gå hem den dagen med vetskapen om att de kan döda. Och den vanligaste reaktionen från testpersonen, läraren, var ”vad händer med mig nu?! Kommer jag att råka illa ut??” inte sorg över den man potentiellt hade ”dödat”.

Syftet med experimentet var att se hur vi reagerar på auktoriteter (som testledaren och dennes mantra utgjorde) och försöka förstå vad som fick nazisterna under andra världskriget att göra som de gjorde. För de följde ju bara order…

Detta säger oss dessvärre en obekväm sanning som vi kan dra paralleller till i näringslivet. Hur ofta upprepas inte mantrat ”shareholder value” – vi måste generera mer vinst till ägarna. Detta sker dessvärre ibland på bekostnad av andra så som sina anställda, deras familjer, underleverantörer och deras familjer, lokalbefolkningen eller djur och natur. Vårt mantra idag påverkar vår omgivning på sätt som vi inte är medvetna om.

Ett företags syfte är inte att rädda världen, däremot är det ett företags skyldighet att inte generera monetär vinst för egen vinning på andras bekostnad (bortsett från sund konkurrens). Detta håller troligtvis de flesta med om men det är samtidigt något som är svårt att uppnå utan ett syfte som går bortom gängse, business-as-usual, att endast skapa mer monetär vinst. För att kunna skapa förtroende måste man ha empati, förståelse.

När ett företag startas vet alla varför, det finns ett tydligt syfte och mål med verksamheten. Man ödslar inte tid med att berätta för omgivningen om varför man finns för det är uppenbart. När tiden går och den som startade företaget har anställt någon som anställt någon som anställt någon som anställt någon… Då har oftast syftet försvunnit och ersatts med vinstmål. Vi ser exempel på detta i t.ex. när Steve Jobs lämnad Apple. Företaget rasade och återvann sedan sitt syfte och framgång när han kom tillbaka.

Dessa bärare av syftet är enormt viktiga för en organisation. Det är de som genom sin blotta existens visar andra varför man går till jobbet och varför man gör det man överhuvudtaget gör. Och det är inte att tjäna pengar. Det är aldrig ett syfte, det är ett medel för att kunna nå sitt syfte.

Hur vet vi då att vi inte har ett tydligt syfte spritt i vår organisation? Ett tydligt tecken är när de ”gamla rävarna” på företaget säger saker som ”visst går det bra men det känns inte som förr…”. Man kan inte sätta fingret på vad det är men något känns inte riktigt rätt. 



Ett företag må skapa mer och mer värde till sina aktieägare ju längre tiden går. Men oftast så sammanfaller detta med att syftet med varför företaget existerar blir allt mindre och mindre. Oftast är ett företags svar på varför man existerar att ”tjäna pengar”. Men vilken typ av organisation skapar detta? Att jobba för en organisation, eller ett företag, vars enda mål är att generera vinst till ägarna helt utan annat syfte är en organisation som skapar en distans mellan sig självt, sina kunder, ägare och sin anställda. Det är en organisation som sakta men säkert urholkar sitt förtroendekapital.

Först kommer varför, sen kommer förtroende. Det är skillnaden mellan en auktoritet och ledarskap. Ledaren berättar varför vi gör det vi gör och vi påminns om detta. Auktoriteter säger åt oss vad vi ska göra eller vilket mål vi ska uppnå. Genom att kommunicera sitt syfte, sitt varför, kommer de människor som delar din uppfattning att vilja nyttja dina produkter och tjänster, jobba för dig och samarbeta med dig.

Lundin Petroleum har i och med sitt agerande i sin omvärld och mot sina aktieägare gjort sitt syfte tydligt. Och det är följande: Oavsett konsekvenserna för djur och natur, människor och samhälle, så kommer Lundin i alla lägen att utnyttja alla möjligheter att producera mer olja. Företaget ska aktivt arbeta på högriskmarknader där svaga rättsstater ses som en styrka och möjlighet för att kunna bedriva sin verksamhet och inte som ett hinder. Lundin kommer aktivt att uppmuntra, och i slutändan skälla ut, de intressenter och ägare som inte delar denna vision och aktivt uppmuntra till avståndstagande.

Vill du vara med på Lundins resa?