Vad är ett rimligt miljökrav?

Nästa vecka deltar jag i ett seminarium om företags miljökommunikation och ”greenwashing” som hålls av Miljöförbundet Jorden vänner. En av de frågor som kunde komma att tas upp var; ”Vad är ett rimligt miljökrav att ställa?”. Kontentan i mitt svar är egentligen kort, ganska nedslående men som (enligt mig) lämnar en fråga öppen till många miljöorganisationer.


Om vi tittar oss omkring i världen på hur företag reagerar på kundkrav så finner vi tre lägen;
1. De företag som är proaktiva och är snabba på att uppfatta kundtrender och snabbt implementerar dessa i sin organisation och sina produkter.
2. De företag som är lite mer försiktiga och ställer om när kraven är mer eller mindre vad man kan kalla bransch-praxis.
3. De som inte ställer om och därmed ofta går under.

Tråkigt nog, kan man tycka, reagerar ett företag på externa miljökrav på samma sätt som alla andra typer av krav. För, vad händer när ett företag ”räknar in” påverkan från sin produktion och tjänster? Jo, om du vill köpa en kontorsstol av mig som har en hög kvalitet, är 100% återvinningsbar, inte innehåller några skadliga kemikalier och där råvarorna kommer från ansvarsfullt brukade källor – då har företaget internaliserat de s.k. externa kostnaderna.

Exempel på externa kostnader är t.ex. utsläpp av CO2 (som faller utanför ramen för handeln med utsläppsrätter), råvaruuttag som minskat den biologiska mångfalden, dålig arbetsmiljö m.m. Alltså kostnader som inte reflekteras i priset på produkten utan istället bärs av samhället och vår natur genom t.ex. sjukfrånvaro och förstörda naturmiljöer. En internalisering av externa kostnader kommer därför alltid att påverka priset vilket ger oss att;
”Rimligheten i ett miljökrav står i direkt proportion till betalningsviljan för produkten”.

För om du inte är beredd att betala det högre priset som det innebär när ett produkt producerats med ansvarstagande, då är kraven helt felriktade. Detta ser jag som ganska nedslående med tanke på hur samhället som vi lever i ser ut. Det handlar alltid om ”den nya prylen” som alla ska kunna ha. Vem väljer att t.ex. köpa en borrmaskin som kostar tre gånger så mycket bara för att man tagit sitt ansvar under produktion och tillverkning? En liten portion av oss människor gör det men långt ifrån alla.

Men det finns undantag! När debatten om klorblek papper dök upp i slutet på åttiotalet så ändrades marknaden praktiskt taget över en natt. Ingen ville köpa klorblekt papper och för att kunna få sina produkter sålda ställde hela den svenska industrin om. Med andra ord är mycket tuffa krav på ansvarstagande helt rimliga om de ställs till samtliga inom en bransch. Vi hamnar lite i ett läge tre (se ovan).

Som jag tidigare skrivit om här så är jag inte så lite skeptisk till hur vissa miljöorganisationer bedriver kampanjer mot vissa företag i vissa fall (långt ifrån jämt ska påpekas). Jag är övertygad om att om miljöorganisationerna mer arbetade med branscherna som helhet för att få samtliga att ställa om och samtidigt arbetade med branschens kunder (för att öka medvetenheten om rimliga krav) så skulle vi se att marknadskrafterna kunde verka långt mycket snabbare än vad fallet är idag.

För en informerad kund är en kund som kan göra ett aktivt val i och med att vi är blinda för det vi inte vet. Bra exempel på detta är t.ex. WWF’s ”Fiskguide” där man informerar om vilken typ av fiskar som är ok att äta och inte. Hade fler följt den guiden hade vi snabbt sett att vissa fiskarter skulle försvinna från våra frysdiskar samtidigt som deras populationer ökade i haven och sjöarna där de kom ifrån.

Våga fråga! Ställ tuffa krav men var samtidigt beredd på att det initialt kan kosta en slant innan branschen har hunnit ställa om. Jag är dock helt övertygad om att vi som samhälle sakta men säkert rör oss mot en värld där det är fullt rimligt att kräva att de produkter vi köper inte förgiftar oss, andra eller naturen eller där andra är tvungna att lida eller dö p.g.a. att jag endast ville ha en ny pryl för att kunna kommunicera med mina vänner.

Om ni vill höra mig dra fler svador om detta föreslår jag att du besöker MJV's seminarium torsdagen den 4 mars på Sensus, Medborgarplatsen i Stockholm kl. 18.00. Varmt välkommen!