Valet är över och frågorna kring Sveriges fortsatta politiska styre är nu många. Att SD gick och blev vågmästare var ett resultat som många förutsett. Frågan är om de ens behöver vara det? Som debatten går nu är det upp till Miljöpartiet.
Per Gahrton skriver idag på DN Debatt:
"Om stödet för en grön reform kommer från höger eller vänster kan inte spela någon roll för ett parti som ideologiskt varken tillhör den traditionella vänstern eller den traditionella högern utan står för en ny grön dimension.
Därför måste det vara MP:s huvuduppgift framöver att driva radikal grön politik för att ännu fler väljare skall komma till insikt om den gröna dimensionens nödvändighet. Men den gröna radikaloppositionen skall vara konstruktiv, öppen för samarbete med alla demokratiska partier i enskilda sakfrågor i en riksdag som utan hämmande blockpolitik kan bli mer av det verkliga maktcentrum som grundlagen har avsett."
Eller...? Inledningen av stycket ovan är jag helt med på - MP ska inte ha en orientering till vänster eller höger, miljöfrågorna övergår detta. Vad jag däremot ställer mig frågande till (och som det förra inlägget här i bloggen behandlade) är huruvida just en "radikal" miljöpolitik är det absolut bästa vägvalet.
Låt oss titta på alternativen:
1. MP håller sig till det rödgröna blocket - Bida sin tid
Detta ger en situation där fler väljare riskerar lämna S p.g.a. att de inte håller med MP. Dock kan MP åtnjuta ministerpositioner och en representation i en regering den dagen rödgrönt kommer till makten.
2. MP byter block - Politisk opportunism
Om MP väljer att stödja alliansen och arbeta med dem kan många väljare komma att lämnda MP (då de är vänsterorienterade) men samtidigt, beroende på vilken politik som förs, vinna många nya väljare som sätter miljö framför ideologi.
3. MP ställer sig utanför blocken - Politisk vilde
Likt SD kan MP stå utanför blocken och välja att stödja de förslag som de anser bäst och försöka påverka i den grad de kan. Genom detta kan säkert flera vinster uppnås men samtidigt måste mycket tid och pengar läggas på att tdyligt förmedla MP:s budskap, som riskerar att helt gå förlorat i en hög moraliserande miljöretorik.
I vilket fall som helst så anser jag att MP behöver ta sig själva en rejäl tankeställare innan man går vidare och fråga sig själva;
-Vad vill vi?
- Hur vill vi detta?
- Vad får det kosta?
Som jag nämnde sist - det går utför inom många miljöfrågor och tiden är i vissa fall desperat kort. Har MP, som Sveriges representant för en kraftfull miljöpolitik, råd att inte samarbeta med vem som helst, var som helst, när som helst?
//Henke
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar