Vad händer när ett företag endast arbetar utifrån att maximera sin vinst i alla lägen? Oftast lockar det investerare till sig som vill ha en bit av kakan. Mantrat ”shareholder value” upprepas gång på gång och legitimerar de beslut som företaget tar och aktiviteter man genomför. Men vad händer då när ett företag aktivt motarbetar sina egna aktieägare i deras önskningar att föra upp etik på dagordningen? Då är det fel typ av värde ägarna vill se att företaget ska skapa och vi upplever en fars av stora proportioner.
Lundin Petroleum. Det finns få företag i
Sverige som rör upp så mycket känslor hos folk som just de. Om det inte är för
deras aktiviteter i Sudan och Etiopien och kopplingar till utrikesminister Carl
Bildts styrelsepost så kanske gällande kopplingar till de två fängslade
journalisterna i Etiopen eller företagets önskningar på senare tid att få borra
efter olja i Arktis.
Under företagets bolagsstämma senast
framfördes önskningar från 22 procent av aktieägarna att en oberoende
undersökning angående företagets förehavanden i Etiopien och Sudan mellan 1997
– 2003 skulle utredas. 78 procent av aktieägarna sa nej och därmed blir heller
ingen utredning av. Den fars som skapades på bolagsstämman är i sig inte
intressant utan vad som är verkligt intressant är mekanismerna bakom och hur
Lundin gräver sin egen grav, spadtag för spadtag.
I flera artiklar har både DN och SVD rapporterat om Lundin Petroleum. Enligt SVD:s artikel ”Hetsigt på Lundinstämman” går det att läsa att den utredning en femtedel av aktieägarna
ville få till stånd skulle gälla Lundins eventuella inblandningar i de
fruktansvärda omständigheter som ledde fram till att 12 000 människor miste livet
och att 160 000 personer fördrevs från sina hem.
Låt oss sätta dessa siffror i perspektiv: 12
000 döda är fyra gånger fler än soldater som dog under kriget i Afghanistan och
det är 2000 fler personer än som bor i kommunen Malung-Sälen. 160 000 fördrivna
människor är som att besluta att anlägga gruvor i Linköping och Falköping ihop.
Jag tror och hoppas någonstans att företag
inte fattar ett beslut som faktiskt innebär att människor dör och fördrivs från
sina hem. Åtminstone inte medvetet. Men det är just detta som är så intressant.
Det genomfördes ett känt psykologexperiment av
Stanley Millgrim på 1960-talet som idag skulle ansetts som oetiskt. Vad man
gjorde var att två personer kallades till experimentet, en blev utsedd till
lärare och den andre till student. Experimentet gick ut på att läraren satt
framför en kontrollpanel med elchocker som denne skulle ge till studenten, som
satt på andra sidan en glasruta, när den svarade fel på en fråga, given av
testledaren. Styrkan på elen gick från lätt obehagligt till xxx, d.v.s.
dödligt. Vad läraren inte visste var att studenten var med på experimentet och
alltså bara spelade. Testledaren upprepade samma mantra vid invändningar mot
att distribuera elchocker: ”Experimentet måste fortgå. Det är av yttersta vikta
att experimentet fortgår”.
När läraren kunde se och höra studenten
slutade läraren att ge elchocker när denne kunde uppleva reaktionerna av de
elchocker (som givetvis var fejkade) som denne distribuerade. När läraren
endast kunde se studenten kunde läraren ge starkare elchocker men inte särskilt
mycket mer. Men vad hände när läraren varken kunde se eller höra studenten och
se konsekvensen av sina handlingar? 65 % av testpersonerna gav en dödlig stöt.
Experimentet var oetiskt på så sätt att 65 % av testpersonerna fick gå hem den
dagen med vetskapen om att de kan döda. Och den vanligaste reaktionen från
testpersonen, läraren, var ”vad händer med mig nu?! Kommer jag att råka illa
ut??” inte sorg över den man potentiellt hade ”dödat”.
Syftet med experimentet var att se hur vi
reagerar på auktoriteter (som testledaren och dennes mantra utgjorde) och
försöka förstå vad som fick nazisterna under andra världskriget att göra som de
gjorde. För de följde ju bara order…
Detta säger oss dessvärre en obekväm sanning som
vi kan dra paralleller till i näringslivet. Hur ofta upprepas inte mantrat ”shareholder
value” – vi måste generera mer vinst till ägarna. Detta sker dessvärre ibland
på bekostnad av andra så som sina anställda, deras familjer, underleverantörer
och deras familjer, lokalbefolkningen eller djur och natur. Vårt mantra idag
påverkar vår omgivning på sätt som vi inte är medvetna om.
Ett företags syfte är inte att rädda världen,
däremot är det ett företags skyldighet att inte generera monetär vinst för egen
vinning på andras bekostnad (bortsett från sund konkurrens). Detta håller
troligtvis de flesta med om men det är samtidigt något som är svårt att uppnå
utan ett syfte som går bortom gängse, business-as-usual, att endast skapa mer
monetär vinst. För att kunna skapa förtroende måste man ha empati, förståelse.
När ett företag startas vet alla varför, det
finns ett tydligt syfte och mål med verksamheten. Man ödslar inte tid med att
berätta för omgivningen om varför man finns för det är uppenbart. När tiden går
och den som startade företaget har anställt någon som anställt någon som
anställt någon som anställt någon… Då har oftast syftet försvunnit och ersatts
med vinstmål. Vi ser exempel på detta i t.ex. när Steve Jobs lämnad Apple.
Företaget rasade och återvann sedan sitt syfte och framgång när han kom
tillbaka.
Dessa bärare av syftet är enormt viktiga för
en organisation. Det är de som genom sin blotta existens visar andra varför man
går till jobbet och varför man gör det man överhuvudtaget gör. Och det är inte
att tjäna pengar. Det är aldrig ett syfte, det är ett medel för att kunna nå
sitt syfte.
Hur vet vi då att vi inte har ett tydligt
syfte spritt i vår organisation? Ett tydligt tecken är när de ”gamla rävarna”
på företaget säger saker som ”visst går det bra men det känns inte som förr…”.
Man kan inte sätta fingret på vad det är men något känns inte riktigt rätt.
Ett företag må skapa mer och mer värde till
sina aktieägare ju längre tiden går. Men oftast så sammanfaller detta med att
syftet med varför företaget existerar blir allt mindre och mindre. Oftast är
ett företags svar på varför man existerar att ”tjäna pengar”. Men vilken typ av
organisation skapar detta? Att jobba för en organisation, eller ett företag,
vars enda mål är att generera vinst till ägarna helt utan annat syfte är en
organisation som skapar en distans mellan sig självt, sina kunder, ägare och
sin anställda. Det är en organisation som sakta men säkert urholkar sitt
förtroendekapital.
Först kommer varför, sen kommer förtroende. Det är skillnaden mellan en
auktoritet och ledarskap. Ledaren berättar varför vi gör det vi gör och vi
påminns om detta. Auktoriteter säger åt oss vad vi ska göra eller vilket mål vi
ska uppnå. Genom att kommunicera sitt syfte, sitt varför, kommer de människor
som delar din uppfattning att vilja nyttja dina produkter och tjänster, jobba
för dig och samarbeta med dig.
Lundin Petroleum har i och med sitt agerande
i sin omvärld och mot sina aktieägare gjort sitt syfte tydligt. Och det är
följande: Oavsett konsekvenserna för djur och natur, människor och samhälle, så
kommer Lundin i alla lägen att utnyttja alla möjligheter att producera mer
olja. Företaget ska aktivt arbeta på högriskmarknader där svaga rättsstater ses
som en styrka och möjlighet för att kunna bedriva sin verksamhet och inte som
ett hinder. Lundin kommer aktivt att uppmuntra, och i slutändan skälla ut, de
intressenter och ägare som inte delar denna vision och aktivt uppmuntra till
avståndstagande.
Vill du vara med på Lundins resa?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar